Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Jag har gått snett i hela mitt liv. Den tekniska termen är att jag supinerar – det vill säga; mina fötter är vridna utåt, så jag hela tiden balanserar på utkanten av foten och hälen. Jag tippar på att de flesta människor lägger tyngden på hela fotsulan när de sätter foten i marken, men det gör inte jag. För mig är det en medveten ansträngning att vrida foten rakt.
När jag var yngre var det här inte något som störde mig nämnvärt. Ja, om man bortser från att jag slet ut ett par skor per säsong, förstås. Det blir en väldigt onödig rundgång efter ett tag. Det är inte särskilt kul att lägga ut en massa pengar på dyra skor när man sliter ut dem på så kort tid, men att köpa billiga skor blir inte bra heller.
Och ju äldre man blir, desto mer blir det ett faktiskt problem. För några år sedan hittade jag för första gången inlägg som hjälper för just supination, och sedan dess mår mina fötter betydligt bättre. Men jag har i många, många år, gått utan inlägg och snedvridningen i mina fötter har gjort att jag nu har ett knä som bråkar med mig, en häl som gör ont, jag är stel som tusan i höfter och rygg, och åtminstone delar av min smärtproblematik i nacke och axlar kommer säkert därifrån också.
Så innan jag går vidare vill jag bara säga såhär till dig som är ung och har det här problemet – skaffa inlägg. Fortsätt använd inlägg. Du vill verkligen inte stå där snart 45 år gammal och känna dig som en 99-årig kvinna som knappt kan stå och gå vissa dagar. Det är inte ett dugg kul, kan jag upplysa om. Fi fan.
Men för att gå vidare – inte nog med att jag har det här problemet. Jag har också lymfödem i mina underben. Det avhjälps väldigt effektivt med kompressionsstrumpor (elitvarianten av stödstrumpor), men kruxet är att jag behöver ha dem på hela året. Även sommartid. Oavsett hur varmt det är. Om du inte har sett och/eller känt på ett par kompressionsstrumpor kan jag säga att de av nödvändighet är tjocka. På sommaren blir de också väldigt varma.
Så vad har det här att göra med stil, kan man undra!?
Allt, skulle jag vilja säga. Det var många år sen jag insåg att jag till exempel inte kan gå i högklackat. Eller, en lägre hög klack kan fungera under ett par timmar – kanske. Och då pratar vi max 4 cm klack. På grund av mina kompressionsstrumpor och det faktum att jag ibland sväller i fötterna ändå om det är varmt gör att jag inte kan ha vilka skor jag vill.
Det här är något som upptar rätt mycket tankemöda, kan jag upplysa om. Idag är det den 1 februari, och jag har redan börjat ogga över hur jag ska hitta skor till sommaren. Jag har under ett par år gått i träskor, men det fungerar inte i längden. Jag får oerhört ont i fötterna, och med tanke på att det inte finns något direkt stöd slutar det alltid med att jag sliter ut dem. Förra året köpte jag ett par träskor för över 600 spänn, och i år kommer jag inte att kunna använda dem.
Ni anar inte hur många skor det är jag inte kan ha sommartid. I princip inga som man hittar i normala skoaffärer. Med tanke på lymfödemet kan jag inte ha skor med stretchiga remmar eller gummi (typ Crocs). Jag kan heller inte ha skor med för tunn sula, för då får jag ont under fötterna. Med tanke på att jag har tjocka strumpor på mig blir jag kinkig och vill inte ha alltför öppna skor, för det ser nämligen inte klokt ut.
Jag har radvis med kriterier för hur skorna behöver vara för att det faktiskt ska funka. Och de kriterierna överensstämmer inte alltid med vad jag tycker är snyggt. Och det är här frågan om stil kommer in. Hur tusan håller man stilen när de skor som (knappt) finns tillgängliga inte fungerar eller är skitfula?
Igår kväll ställde jag frågan om skor i en Facebook-grupp jag är med i, för folk med lymf- och lipödem. Fick en hel del bra svar på diverse skor jag aldrig hört talas om som faktiskt skulle kunna fungera. Det enda problemet med dem är att de givetvis är svindyra. Och senast igår kväll, fast tidigare, bestämde jag mig för att inte lägga så mycket pengar på sommarskor eftersom jag ändå sliter ut dem så fort. Men flera av tipsen jag fick är på skor där man kan byta ut själva sulan mot exempelvis de inlägg jag själv använder. Så jag tror att jag kanske måste tänka om och faktiskt spendera någonstans mellan 500 – 1 500 spänn på ett par sommarskor.
Men förstår ni hur frustrerande det här är när man vill hålla sin stil utan att förlora i kvalitet? För trots allt vill jag gärna kunna stå och gå utan att knäna går av eller att jag blir så trött att jag måste vila i flera timmar efter en hundpromenad. Det är liksom inte ok.
Därför blev jag överlag väldigt positivt överraskad när flera av skomärkena jag blev rekommenderad faktiskt har skor som skulle kunna funka. Både funktionsmässigt och stilmässigt. Jag har en rätt distinkt stil som jag inte är villig att rucka på alltför mycket. Fotriktiga skor har en tendens att se ut på ett visst sätt, och rent generellt är det inte något jag skulle välja att sätta på mig. Men som sagt var; jag hittade faktiskt flera stycken varianter som jag skulle kunna leva med att gå runt med i sommar. Och tro mig – jag är fruktansvärt kinkig.
Nu gäller det bara att hitta pengarna att köpa dem. För nog är det så att allt som fungerar är svindyrt. Jag funderar på att ta upp frågan med Försäkringskassan om att söka handikappbidrag för att kunna skaffa skor och inlägg, eftersom min sjukersättning inte riktigt tillåter den typen av investeringar.
Skor jag blev tipsad om:
Embla | Cinnamon | Birkenstock | Sketchers memory foam | Ecco | Fit flops