Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Jag blir 45 om ungefär en månad (ja, jag är fisk). Man kunde ju tycka att det är lite småfånigt att bry sig så mycket om sin stil vid den här åldern, men det gör jag. När jag var yngre vågade jag av si och så olika skäl inte riktigt ge mig hän till det jag faktiskt gillade och höll mig till en betydligt mer “normal” stil än jag gör nu. Och då var jag ändå relativt alternativ på den tiden.
Det finns flera saker med det här som jag tycker är rätt intressant. En av dem är en fördom jag hade när jag var runt 20 eller så. Jag gick en fotoutbildning i Uppsala, och en klasskompis var ett gäng år äldre och klädde sig som om hon vore 18 och i goth-svängen. På den tiden tyckte jag att det var rätt fånigt, att inte utvecklas och hitta nya sätt att klä sig som mer överensstämde med åldern. Fast kanske att jag tänkte mer på om min pappa skulle ha köpt sig ett par läderbyxor och motorcykelboots – det hade varit rätt fånigt, eftersom det inte alls var hans stil.
Nu när jag själv är i den ålder pappa var när jag var 20, märker jag att jag själv håller på att ändra stil en aning. För ett par, tre år sedan sade en av mina bästa vänner att jag är rätt bohemisk i min stil, och det kan nog ligga något i det. Även om jag själv tycker att jag är någon blandning mellan kanske 20% rock och 80% bohem.
Av någon anledning är min stil väldigt viktig för mig. Jag har ett stort behov av att uttrycka vem jag är, så att det blir tydligt för folk på långt håll. Och bara för det kom jag just ihåg vad som hände häromdagen när jag var ute med hunden. Vi gick förbi Ica, och en (äldre än jag) kvinna tittade på oss och kommenterade;
Fin hund. Han matchar dig.
Och för den som undrar; jag har en svart schäferhane på dryga året (vilket inkluderar diverse drygheter och tonårsfasoner). Jag erkänner glatt och villigt att jag föredrar svarta hundar (och katter, för det har jag också!) framför vilken annan färg som helst på ett djur. Det är extra passande eftersom jag klär mig i 99% i just svart, och dessutom till största delen har mörkt bruna, gråsvarta eller svarta möbler hemma.
En sak jag har noterat hos mig själv bara det senaste halvåret är att det inte längre känns fullt lika viktigt att ha en djup urringning. Jag har väldigt snygga tatueringar i urringningen, och jag gillar att visa dem – men det är inte nödvändigt med djup urringning på samma vis som jag tyckte förr. Det är en lite småmärklig upplevelse, faktiskt.
Däremot har jag återgått till vad jag som tonåring var väldigt förtjust i – lager på lager. Inte hur många lager som helst, men åtminstone ett par, ovanpå ett par byxor. Och har jag två lager upptill får den undre gärna ha något högre ringning, medan den övre gärna får vara mer urringad. Sånt tycker jag är kul, numer.
Sedan finns det ju vissa saker som påverkar stilen. Jag insåg till exempel som väldigt ung att jag aldrig kommer att kunna jobba som flygvärdinna. Jag har fel sorts hår för det, och jag ser inte klok ut i knälång kjol, blus med knytscarf, och pumps till det. Tro mig, jag har provat, och det var långt ifrån en vacker syn. 😀 Jag ser heller inte klok ut i blåjeans och vit skjorta parat med tennisskor (eller några som helst andra skor, faktiskt).
En del saker har man bara fel sorts utseende för. I alla fall har jag det – och jag är ju den enda jag kan tala för, om man nu vill vara sån. Men jag har i alla fall accepterat det. Fast det finns andra saker som påverkar också.
För min del, bland annat mina fötter – eftersom jag går så snett och har gjort det i hela mitt liv är hela min kropp påverkad. Alltså har jag insett att det hädanefter krävs sådär löjligt fotriktiga skor för att det ska funka. Och då får jag anpassa mig efter det, så långt det är möjligt. Fast jag tror inte att det nödvändigtvis kommer att påverka min stil i övrigt. Det är bara jag som måste acceptera att jag numer är ännu mer begränsad när det gäller skor, än jag tyckt mig vara hittills.
Och på tal om skor; det är långt ifrån lätt att hitta vettiga skor som fungerar enligt alla mina kriterier. Jag har bara de senaste veckorna köpt två par skor; det ena ett par kängor (fast lågskor) som är helt fantastiska, det andra ett par sandaler att dels ha inomhus, men också till sommaren. Lågskorna är som sagt var fantastiska. Jag håller på att gå in dem, så att jag också kan ha mina inlägg i dem – och jag stoppade i inläggen idag, efter snart två veckor där jag haft dem på mig flera timmar per dag (inomhus). Efter att ha använt sandalerna övrig tid inomhus har jag noterat att det inte nödvändigtvis fungerar med tålösa strumpor (kompressionsstrumpor, om ni minns). Jag kommer att behålla dem ändå, men jag måste nog investera i ett par andra skor till sommaren. Förutsatt att jag hittar några lämpliga, vill säga.
Någon sade till mig som tonåring att ju äldre man blir, desto mer blir man fast i den man är. Jag skulle nog vilja drista mig till att säga ja och nej till det påståendet. Jag har betydligt bättre koll på vem jag är idag än jag hade för 25 år sedan. Men jag är också klokare och visare, jag har mer referensmaterial att associera omkring, och jag har dessutom ett väldigt rörligt sinne. För att översätta det till stil; jag gillar att visa vem jag är genom hur jag uttrycker mig i stil. Och när jag tänker på det på det viset inser jag att jag nog har en rätt ihopmashad stil. 😀 Fast ändå väldigt tydlig.
För den som inte känner mig tror jag att jag kan sammanfatta mig och min stil ungefär såhär; jag klär mig på ett sätt som troligtvis för dina tankar till svart bohemism, magi, älvor och dimmiga skogsnätter, men samtidigt dova trummor runt öppen eld i mörk skog, samtidigt som du förmodligen tänker lite mer rockigt och provokativt med kängor, dödskallar och så vidare. Jag syr ju alla mina kläder själv (förutom underkläder), så jag kan verkligen bestämma helt själv hur jag vill se ut och bli uppfattad.
Trots att jag är (snart) 45.
På det stora hela är jag väldigt nöjd med hur jag framställer mig själv. Trots att jag är (snart) 45. Jag har kommit dithän att jag faktiskt skiter i vad andra har för uppfattning om sättet jag klär mig på – och ni anar inte vilken befrielse det är att inte bry sig. Har ni inte provat det – gör det.
Däremot vette fan om jag någonsin kommer att ge mig in på det här med leopardmönster. Det sägs att alla kvinnor gör det förr eller senare, men alltså… näh. 😀 Jag har extremt svårt att se mig själv med någon som helst form av leopardmönster. Jag tänker mig lite såhär; jag är inte alla kvinnor.
Nu ska jag aktivt undvika stil som koncept och titta på ett avsnitt av Supernatural i stället, innan det är dags att fundera på ett intimare umgänge med sängen.