Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Det kan inte vara lätt att göra en serie tjocka böcker till en tv-serie. En bok blir en säsong. Ändå är det massor med grejer som försvinner. Jag märkte det lite extra tydligt när jag faktiskt tittade färdigt på femte säsongen av Outlander, en serie böcker skriven av Diana Gabaldon.
Jag minns inte hur gammal jag var när jag började läsa om Claire Randall och Jamie Fraser. Tonåring, om jag inte missminner mig. Antalet böcker har stigit sedan dess, och jag är faktiskt inte säker på att jag har läst alla. Gabaldon har dessutom skrivit en spinoff (som jag inte läst) om en av karaktärerna i Outlander-serien.
Det jag stör mig mest på i tv-serien Outlander är att inte en enda av karaktärerna är ens i närheten av att överensstämma med hur jag föreställt mig dem. Det betyder inte att det är dåligt – tvärtom, serien är väldigt bra. Den är otroligt snygg, det är bra skådespeleri, allt är bra med den. Men den är inte alls som jag föreställt mig hur karaktärerna ser ut, hur de låter, hur de för sig, och så vidare. Det gör att jag har svårt att se serien som samma sak som böckerna.
Plus, att det såklart saknas otroligt många saker. Plus att en del saker skrivits om. För er som läst böckerna och sett serien – bara en sån grej som Murtagh. Bara det, liksom. Även om jag gillar hur historien utspelar sig, så är det inte överensstämmande med böckerna och jag har svårt att koppla bort det.
Men trots att jag inte tycker att böckerna och tv-serien är samma sak, är jag ändå förtjust i serien. Den är som sagt var ruggigt snygg, den innehåller mängder med våld, sex, passion, kärlek, starka familjeband, lojalitet och så vidare. Den innehåller dessutom våldtäkter vid ett flertal tillfällen – våldtäkter av både kvinnor och män.
På grund av det är serien stundvis svår och jobbig att titta på, men väl värt det. Det positiva överväger by far det negativa – och det finns mycket positivt. Kärleken, passionen och lojaliteten till familjen och klanen är nog det som attraherar mig mest.
Är det förresten någon mer som tänker att David Berry (Lord John Grey) skulle vara helt perfekt som vampyr, såsom han ser ut i serien? Han påminner faktiskt en del om Brad Pitt i En vampyrs bekännelser. Det är något jag roat mig med att tänka på, särskilt i säsong 5.
För den som inte känner till vare sig böckerna eller tv-serien kan jag berätta att allting rör sig omkring en kvinna, Claire Randall, som efter andra världskriget återförenas med sin man, Frank Randall. De åker till Skottland för att lära känna varandra igen – och där råkar Claire kliva genom en portal som för henne 200 år tillbaka i tiden. Där förälskar hon sig i en man som hon också gifter sig med, Jamie Fraser. Allt detta utspelar sig i första boken, och resten av böckerna handlar om vad som hände sen. Jag ska inte berätta så mycket mer än så, för att inte förstöra för dig som kanske vill läsa eller så. Och oavsett om du väljer att läsa böckerna eller se tv-serien – du har något riktigt gottigt framför dig.
Förmodligen, dock, är det en berättelse som säkerligen attraherar fler kvinnor än män. Medan det å ena sidan inte bara är sex, är den skriven ur ett kvinnligt perspektiv på ett sätt som gör att män kanske tycker att den är “för” tjejjig. Men å andra sidan – vad vet jag? Det kanske är jättemånga män som älskar både böcker och serie.
Jag som har läst serien många, många gånger om, har dock en tydlig bild av hur alla ser ut och beter sig. Min upplevelse av serien är därför något kluven. Å ena sidan tycker jag verkligen att serien är fantastisk, å andra sidan stör det min egen läsupplevelse. Särskilt eftersom det är flera år sen jag läste om serien senast. Jag vill gärna behålla mina egna bilder av hur alla karaktärer är, och det lär visa sig hur det går nästa gång jag tar fram böckerna.
Angående att det är så mycket i tv-serien som går förlorat om man jämför med böckerna; jag förstår verkligen att det blir så. Böckerna är rätt tjocka och detaljerade (ja, även sexet är detaljerat beskrivet), och för att det ska fungera i serie-format måste man korta ner det rejält. Men vissa gånger känns det lite trist när innehållet är omgjort på det sätt det är.
Men på det stora hela får jag ändå lov att säga att skaparna av tv-serien Outlander har lyckats bra. Riktigt bra.