Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Sedan ungefär ett år tillbaka håller jag på, steg för steg, att förnya min garderob. Jag har använt ungefär samma symönster i många, många år. För några år sedan hittade jag amerikanska mönstermakaren Tina Givens, och köpte på mig en drös mönster från henne. Framför allt ett av dessa mönster är en stor favorit hos mig – de andra har jag dessvärre tröttnat på.

Tina Givens har en väldigt rolig stil på sina klädmönster. De är för kvinnor, det är oversize, det är volanger och applikationer, och det är skitroligt. Jag skulle verkligen vilja kunna ha hennes kläder, men efter flera års idogt testande har jag insett att det mesta från henne är sådant som tyvärr inte klär mig. Jag är betydligt större än genomsnittet, och den typen av kläder gör att jag blir stor som ett hus – med andra ord är det inte särskilt smickrande på mig.

Så utöver byxmönstret som jag fortfarande använder, har jag övergett Tina Givens till fördel för George & Ginger, där jag har köpt absurda mängder mönster. Jag har också köpt från ett par andra amerikanska mönstermakare, men inte alls i lika hög utsträckning.

Anledningen till att jag skriver om det här just idag är för att jag just sytt färdigt ett nytt linne (dock inte från George & Ginger, den här gången). Alltså, ni anar inte hur sjukligt jävla asnöjd jag är med att ha en i princip helt ny garderob. Jag har sparat några få plagg sen tidigare – bland annat ett jag sydde efter ett mönster jag ritat om själv från ett färdigt. Men i princip alla mina gamla kläder har åkt antingen i soporna, eller så ska jag fundera på om och i så fall hur jag kan sy om dem till något annat. Kanske jag till och med får arslet ur och syr mig det där överkastet med diverse tygrester (inte lapptäcke, utan bara – rester).

På grund av min yoga och de förväntade resultaten av den så småningom, har jag ju satt köpstopp på tyg ett tag framöver. Det känns lite kymigt, men å andra sidan är det kanske bra att jag får undan de tyger som ligger hemma och väntar. Just nu håller jag på att fylla på mitt förråd av sommarkläder, eftersom jag av någon anledning alltid känner att jag saknar sommarkläder. Linnet jag sydde nyss är det andra från samma mönster, och jag är såååå förtjust! När jag väl börjar köpa tyg igen kan jag tänka mig att sy flera sådana (och flera andra också, för den delen).

Jag har för övrigt sytt slut på en jättetrevlig blandning av linne och viskos. Eller; jag har några meter kvar som legat och skrynklat ihop sig, så min förhoppning är att rynkorna ska hänga ut sig. Annars får jag tvätta det (igen) och se om det blir bättre. För tillfället är min plan att sy något blus/jack-liknande som man knyter framtill (mönster från 70-talet). Bra att ha över linnen, när man inte känner sig bekväm med att gå i bara linne.

Jag kan liksom inte sluta vara sådär löjligt nöjd. Jag vet att jag tjatar, men alltså, seriöst – ni fattar inte hur fantastiskt jävla ascoolast av allt det är, att känna sig så nöjd med sina kläder. Det var många, många år sen jag kände mig så nöjd – om jag någonsin gjort det. Jag tror fan inte det.

 

HJÄLP!

Jag lever på sjukersättning, och hela hösten 2021 har varit katastrofal. Just nu har jag ett enormt behov av att förnya min garderob på grund av kraftig viktnedgång – men jag har inte råd.

 

Stötta mig så att jag kan köpa hem bastyg och sy nya kläder jag inte drunknar i.

 

STORT, stort tack på förhand!