Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Förvirringen över de fysiska förändringar som sker på grund av att jag gör min yoga dagligen kunde inte vara större. Jag har ju berättat att såhär sommartid tycker jag inte att det händer så mycket alls, eftersom min kropp reagerar väldigt negativt på värme. Men alltså, idag knäppte jag bh’n i ryggen på innersta hakarna.
Det kan ju låta som en fånig sak, men till saken hör att jag för första gången i mitt liv har bh’ar som faktiskt fortfarande är fräscha och har stuns som en ny, oanvänd bh, efter drygt ett års användning. Bara det i sig har aldrig hänt mig förut. De jag har, har jag knäppt på yttersta hacket ända sedan jag köpte dem – för ungefär ett år sedan.
Vilket i praktiken innebär att när jag blev utmanad att göra 31 dagar yoga, vilket var den 1 mars, knäppte jag bh’n på yttersta hakarna. Nu, när det är två veckor kvar till dag 131 med yoga, knäppte jag för första gången bh’n på innersta hakarna.
Jag har hela tiden trott att jag önskedrömmer när jag tycker att jag ser de här små förändringarna. När jag tycker att mina axlar ser annorlunda ut. När jag tycker att mina lår och mina höfter känns annorlunda. Önsketänkande, har jag tänkt.
Men alltså, det här. 😮 Tro mig, min haka befinner sig på backen. Från tredje våningen är det rätt skickligt jobbat.
Det är sånt här som gör att det känns roligt att fortsätta. Jag skulle fortsätta ändå eftersom det är bra för min kropp på andra sätt, men eftersom ett av mina mål är att omforma kroppen är det ju onekligen förjävla roligt att det faktiskt händer. Sådär på riktigt.
Men det innebär också att så småningom kommer jag att behöva göra stora investeringar i både bh’ar och – tyg. Så småningom kommer nämligen många av mina kläder att vara för stora. Jag blir lite nervös över det, eftersom jag syr själv och allt mitt bastyg är slut. Det kommer att kosta mig rätt många tusen att köpa hem, så jag kan sy upp nya kläder i storlekar som passar min kropp, och förhoppningsvis kommer att funka ett tag framöver.
Fast i ärlighetens namn; det är ju ett angenämt bekymmer. Det vore en sak om alla kläder jag hade höll på att förfalla på grund av ålder och slitenhet. Men när det beror på att kroppen håller på att omforma sig, är det ju faktiskt en väldigt rolig anledning.