Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Alltså, det här är ett ämne som är så stort att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Livsfilosofi – vad tusan är det, liksom. Eller snarare; vart fan ska man börja om man vill skriva ett inlägg om livsfilosofi?

Jag var drygt tjugo när jag för första gången introducerades till attraktionslagen – eller som det kallades i det sammanhanget; Concious Creation – medvetet skapande. Hela tanken är att man är, blir och får det man tänker, så det gäller att tänka ordentligt eftersom ens tankar formar ens liv.

Det låter väldigt enkelt, men beroende på hur man tänker omkring det, hur avancerade ens tankar omkring det är, kan det vara väldigt svårt. Och vart går gränsen för vad man kan skapa? Finns det gränser? Kan vem som helst bli mångmiljonär för att man tänker det? Går det att hålla sig frisk och bli urgammal, bara för att man tänker det?

Just attraktionslagen (som det kallas numer, eller the Secret) fokuserar oerhört hårt på positivt tänkande. Det här har fått oerhört mycket kritik från bland annat psykologer, eftersom den som tänker positivt men ändå inte lyckas skapa lätt drabbas av skuldkänslor, tror att man inte tänker tillräckligt positivt, och så blir det en nedåtgående spiral i stället.

Min personliga uppfattning om attraktionslagen är att den har rätt narcissistiska drag, faktiskt. Den är grandios och tror att det är den enda lagen som gäller i universum. Om man pratar livsfilosofi, alltså. Icke att missta för religion eller samhällslagar. Det jag tycker attraktionslagen missar är att vi alla är människor. Det händer dåliga saker i olika grader. Vi har dåliga dagar. Vi blir på dåligt humör, vi drabbas av sorg och annat som kan ställa till det med det där positiva tänkandet. Dessutom kan vi ha en bakgrund som gör att vi av olika skäl mår dåligt, inte har lärt oss positivt tänkande – och så vidare.

Av det skälet har jag valt att inte syssla med attraktionslagen. Jag vill tillåta mig att vara människa, nu när jag ändå har en fysisk kropp och går här i vår gemensamma verklighet. Jag vill kunna bli ledsen, arg, irriterad och så vidare, utan att behöva oroa mig för om det påverkar mina manifestationer i negativ riktning.

Däremot är jag helt med på att positivt tänkande gör livet roligare, och att det blir lättare att få det man faktiskt vill ha. Men det är inte en attityd och inställning jag har lust, eller ens orkar, hålla stadig konstant, 24 timmar om dygnet, vecka ut och månad in.

Nu ska jag inte påstå att jag är superaktiv i någon livsfilosofi eller andlig utövning, för det är jag inte. Däremot finns det riktningar jag är väldigt intresserad av och som talar till mig i oerhört hög grad. Shamanism är en sådan. Inom shamanismen tar man vara på allt dåligt mående och använder sig av det i sin andliga utveckling. Och jag tror på fullt allvar att om man vill skapa sitt liv utifrån attraktionslagen så behöver man vara i hyfsat bra skick, mentalt, andligt, känslomässigt, själsligt, vad man än väljer att kalla det. Är man inte det kommer det inte att funka, för då har man för mycket skräp som ligger i bakgrunden och förstör.

En annan sak jag verkligen gillar är yogan. Jag gör fortfarande yoga varje dag, och jag tycker att jag märker en del skillnader – inte bara fysiska, utan också känslomässiga, mentala, andliga – vad man nu väljer att kalla det.

Det finns ju drösvis med livsfilosofier. Jag är inget fan av självutnämnda gurus, eller för den delen, hjälp-till-självhjälp-böcker, men det finns en och annan som kan vara till nytta. Jag blev tipsad om en snubbe som skrivit några böcker, och jag håller just nu på att läsa en av dem. Ska skriva ett blogginlägg om den när jag läst klart den – eller kanske ett när jag läst alla de böcker av honom jag har hemma. Jag vill inte säga så mycket på förhand, men ett kapitel in har jag en tankeverksamhet som rullat igång rätt rejält. Det jag läser är inte nödvändigtvis nytt, men det är spännande att läsa i ordalag jag inte läst tidigare.

Jag har en ganska klar bild av hur jag tror att världen, livet, tiden och så vidare, är funtat. Den är mer filosofisk än något annat – jag är inte så praktisk av mig. Jag läser inte de här böckerna för att köpa en sanning. Jag köper inga sanningar alls, numer, oavsett vad det handlar om. Men jag kan uppskatta att läsa om saker jag redan känner till, fast ur andra perspektiv. Att få bekräftat att det jag tänker inte är fel, utan det finns fler som tänker i samma banor som jag.

I slutänden blir det ändå så att jag plockar ihop de delar som fungerar för mig, och så skapar jag mig en helt egen uppfattning om hur allt fungerar. Och då menar jag ur ett livsfilosofiskt perspektiv. Inte hur samhället är uppbyggt, eller hur många år människan har vandrat på jorden.