Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
När jag utmanades på mina första 31 dagar av yoga, hade jag ingen direkt målsättning. Tja, annat än att vänja mig vid att ställa mig varje dag och faktiskt göra yoga, och att förhoppningsvis bli lite smidigare än det halvdöda kassaskåp jag varit i rätt många år. Men nu är det nästan sju månader senare, och förutsättningarna har förändrats några snäpp.
Jag har alltid, i hela mitt liv, varit större än genomsnittet. Periodvis har jag dessutom varit sjukligt överviktig. De senaste tio åren, till exempel. Av olika skäl har jag trott att det alltid skulle fortsätta vara så, för att just min kropp inte kan eller vill se ut på något annat sätt. Att äta LCHF och gå på dagliga promenader med hunden har inte gjort särskilt stor skillnad. Den extrema viktuppgången som vuxen har berott på några olika saker; livslångt socker- och matmissbruk, samt mediciner som påverkar olika saker i kroppen och därmed också vikten. Just nu äter jag sedan några år tillbaka Litium för min bipolära sjukdom, som av vissa sägs påverka vikten.
LCHF fick mig att börja gå ner i vikt, men efter ett par, tre år gick jag in i förklimakteriet och började i stället gå upp igen. Lyckades stanna av viktuppgången, men efter det har det inte hänt mycket trots fortsatt LCHF. Men eftersom det är den enda kost som någonsin har gett mig kontroll över framför allt mitt sockermissbruk har jag valt att fortsätta med det ändå. Jag har fortfarande problem med överätning, så jag kan till exempel inte göra storkok utan måste laga mat varje dag. Det finns också vissa livsmedel (inom LCHF) som jag inte kan äta, därför att jag dels inte kan sluta, dels har de negativ effekt på min vikt.
När jag började göra min yoga här hemma i vardagsrummet hade jag någon avlägsen dröm om att förändra min kropp. Jag hade inga enorma förväntningar; jag ville bli mer rörlig, mer smidig, få bättre hållning – och förhoppningsvis en kropp formad mer som jag önskar i stället för att se ut som en stor blobb.
Sju månader senare är jag snudd på i chock. Jag har gått ner en bh-storlek. Kläder jag sydde i början av sommaren som satt tight då, sitter löst nu. Mitt arsel har minskat rejält – och tro mig, jag har ett extremt stort arsel. Det har jag haft i hela mitt liv, och det var ingenting jag någonsin hade kunnat föreställa mig ens i mina vildaste drömmar skulle förändras. Men tro på fan, det känns som att halva arslet har försvunnit.
Dessutom har mina knepiga knän blivit otroligt mycket bättre. Jag klarar att göra saker nu som jag aldrig trott skulle vara möjliga. Det är naturligtvis inte skitbäst än – men jag har redan kommit oerhört mycket längre bara när det gäller den saken, än jag trott möjligt. Och det är så vansinnigt jävla ascoolt.
Alla de här sakerna (och fler därtill) gör att jag börjar våga forma nya mål med min yoga – och min mat, för den delen. Just nu har jag som främsta mål att nästa sommar vilja och våga gå i linne, utan att ha en tunn bomullssjal eller liknande för att dölja mina armar. Det kommer att krävas en hel del arbete för att nå dit, men det börjar så sakteliga att kännas som ett överkomligt mål. Jag behöver lägga till lite mer armfokuserad träning, och så ska jag dessutom lära mig rocka rockring för att träna midjan.
Jag har inget behov av att bli skitsmal. Men det vore roligt att för en gångs skull känna sig attraktiv. Det var länge sedan jag kände mig snygg, så det vore fantastiskt roligt. Mitt främsta mål är att få en form på kroppen jag känner mig bekväm och snygg i. Sedan om jag fortfarande är rund – det kan jag leva med. Men jag tänker att yogan kommer att se till att jag hamnar i en kroppsform min kropp vill ha. Dock tänker jag fortsätta göra yoga även när jag nått mina mål, eftersom det är så bra för mig – både fysiskt och psykiskt.
Alltså, ni anar inte vad fascinerad jag är över det här. Just nu känns det som att det händer grej nästan dag för dag. Det är så små saker att jag knappt märker dem själv – mer än att något händer.
Och för den som undrar över mina förändrade matvanor; i hela mitt vuxna liv har jag oftast ätit ett mål om dagen. Jag har ätit väldigt sent om dagarna, varit vrålhungrig, ätit mycket, hamnat i matkoma, och samtidigt tryckt i mig socker i absurda mängder. Så har det även fungerat med LCHF (minus sockret). Nu har jag efter lite funderingar ändrat om, så att jag äter mat tillsammans med mitt vanliga fett-te som frukost. Därefter äter jag ingen mer mat, utan fyller på energin med flera koppar fett-te under dagen. Jag har gjort det här i lite drygt en månad nu, och hittills har det fungerat över förväntan. Jag hamnar inte i matkoma och blir inte sådär fruktansvärt trött, och tycker att jag har en jämnare energinivå under dagarna.
Jag har ingen aning om jag kommer att nå mina mål. Men jag tänker sannerligen jobba för att göra det. Jag inser att det kommer att kosta mig multum, eftersom jag allt eftersom kommer att behöva förnya min garderob. Hela nästa sommars garderob måste sys nytt, eftersom det jag har nu kommer att vara för stort vid det laget.
Wish me luck, gott folk. 🙂