Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
För en dryg månad sedan beställde jag hem ett par nya bh’ar (2-pack), eftersom mina gamla började bli för stora. Jag har inte använt de nya bh’arna jättemycket, eftersom kuporna är alldeles för små (trots det jag trodde var rätt storlek) och de inte sitter jättebra runt ryggen. Idag tog jag på mig den ena, och erkänner mig extremt överraskad.
Extremt överraskad, eftersom jag tog på mig den – och knäppte den längst in.
Alltså, jag fattar inte själv hur i helvete det här gick till. För en månad sedan satt den relativt tight runt ryggen. Nu knäppte jag den längst in. Det har gått – ganska precis, skulle jag tro, en månad sedan jag fick hem dem.
Det är helt galet.
Jag klagar inte. Det är otroligt kul att upptäcka att man krymper i omfång. Men det är förvånande som tusan. Uppenbarligen gör jag ju någonting rätt. Nu vill jag bara komma dithän att kroppen har krympt färdigt i omfång, och kan börja förändra formen – för det är egentligen dit jag vill. Jag blir gärna mindre, men formen är viktigast.
Men en sak i taget, tydligen. 😀 Tydligen ska jag krympa först, och omformas sen. Det är ok, det med. Framför allt är det ok eftersom det är dags att ha mer kläder på sig. Ingen kommer egentligen att märka vad som händer med min kropp under vintern. Det blir till nästa vår och sommar som jag hoppas att folk kommer att se skillnaden.
Det jag känner mig lite stressad över just för tillfället, är dock hastigheten i vilken jag måste investera i nya bh’ar. Kläder – tja, jag kan leva med att gå runt i oversize. Det har jag gjort så länge ändå, så ett tag till spelar ingen roll. Men bh’ar vill jag helst inte ha i oversize. Jag vill gärna att de sitter bra och gör nytta. Tja, byxor är också något jag vill ska sitta – i alla fall uppe. Vi får se hur länge mina byxor kommer att funka.
Stressen jag känner är mest ekonomisk, skall erkännas. Jag lever på sjukersättning, och även om jag köper mina bh’ar på Bonprix där det är billigt – och förvånansvärt bra kvalitet, så blir det kostsamt i längden. Jag har ett par favoriter där som jag kommer att fortsätta köpa i mindre storlekar. Undrar just i vilken storlek jag landar, till slut? De nyaste bh’ar jag har är storlek 90C. Nästa storlek mindre blir 85D. Men sen, efter det? Kommer det att bli ännu mindre, och i så fall – hur mycket mindre? 😮
Något annat som också kommer att bli intressant så småningom, är det här med att sy upp nya kläder. Jag har i så många år varit van vid att veta hur mycket jag behöver kompensera på ett byxmönster för att det ska fungera med min rumpa som alltid varit ett par, tre storlekar större än resten av ett par byxor (ja, jag har ett gigantiskt arsel). Men nu när det har minskat rätt rejält, kommer jag att behöva mäta. Ja, jag kommer nog att behöva mäta alla mått, för att kunna få rätt storlekar. För än så länge har jag inte lärt mig storleken på den här kroppen som håller på att träda fram.
Det är jättekonstigt. Och jag menar verkligen jättejättekonstigt. Och hur länge väntar man med att sy upp nya kläder? Tänk om jag måste förnya garderoben flera gånger inom loppet av.. säg, ett par år. Förstår ni hur dyrt det kommer att bli? 😮
Det kanske låter snålt eller så att fundera över pengar när det gäller det här, men med min lilla ekonomi så måste jag tänka så. Det mesta löser sig på ett eller annat vis, och det gör det nu också. ♥