Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Jag vet att jag skrev ett inlägg om det här för bara någon dag sen, men helt seriöst – jag har svårt att släppa att det händer saker med min kropp i såpass hög hastighet som det gör just nu. Jag hämtade hem ett paket med en ny bh i det jag räknade med var rätt storlek just nu, i tisdags.
Först trodde jag att det var det. Jag menar; jag har gått runt med bh’ar som varit lite för stora ett tag, tänkt att det funkat men att det ska bli skönt med en som sitter ordentligt och kanske kan hålla ett par, tre månader innan det är dags att skaffa nya igen.
Mina gamla bh’ar var storlek 95C. Det förefaller rimligt att man köper hem nya bh’ar i storlek 90C (eller D som jag borde ha köpt av det där 2-packet bh’ar där kuporna är för små), inte sant? Men alltså, alla de nya bh’arna jag köpt sedan en månad tillbaka – nu kan jag knäppa dem längst in. Allihop.
Alltså måste jag köpa nya bh’ar igen, nästa gång jag får pengar.
Det är ett kärt bekymmer, helt klart, men fasiken vad stressad jag blir över det här med pengar. Bh’arna jag köper är inte särskilt dyra alls (Bonprix är bra, både i kvalitet och pris), men som jag skrev tidigare – med min lilla ekonomi blir det väldigt kännbart när jag behöver köpa nya i princip varje månad. Och hur länge kommer det att hålla på så? 😮 Hur små storlekar kommer jag att behöva ha, sen när kroppen bestämt sig för att det här är omfånget jag vill stanna på?
Vi får se hur de här bh’arna jag har känns om en månad. Min plan har ju liksom varit att gå ner en storlek i taget – vilket leder till att nästa storlek rimligen borde vara 85D. Men ska det hålla på såhär, tror jag att nästa storlek jag köper om en månad, blir 80D.
Jag har inte haft storlek 80 med efterföljande bokstav sen jag var tonåring. Jag har otroligt svårt att greppa det här – och jag menar det verkligen. Min hjärna fattar liksom inte att det händer grejer med min kropp. Att den minskar och formas om. Jag sitter just nu med ett linne på mig som jag sydde innan sommaren. Då satt det helt annorlunda mot vad den gör nu. Sömmen mellan överdelen och kjoldelen satt precis, precis under brösten. Nästan sådär så jag fick dra ned den emellanåt. Nu sitter samma söm en bra bit under brösten i stället. Jag har också andra plagg som sitter helt annorlunda nu än de gjorde innan sommaren.
Jag behöver få ihop pengar så att jag framåt nyår eller så kan börja investera i tyg, så jag kan börja sy om min garderob. Än så länge tänker jag nöja mig med de kläder jag har, och att jag förmodligen kommer att gå runt och ha alldeles för stora kläder. Det får vara så.
Men alltså, shit. Jag tycker nästan lite synd om min hjärna som försöker anpassa sig till det här. Det kommer att bli lite samma fenomen när jag börjar sy upp nya kläder. Jag har alltid haft rätt bra koll på hur mycket jag behöver kompensera och lägga ut (framför allt över arslet), och på ett ungefär vilken storlek jag har. Nu kommer jag att behöva mäta mig rätt grundligt för att förhoppningsvis få det rätt.
Alltså, fi fan. Jag gillar anledningarna, men shit, vad stressad jag blir över det här.