Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Den 1 september påbörjar jag månad sju. Det är inte klokt. Sådär på riktigt, det är fan inte klokt. Jag som i åratal har gått och velat göra yoga varje dag, men inte kommit mig för att ens börja. Eller jo, vid något enstaka tillfälle har jag börjat, men så har det runnit ut i sanden. Men nu är jag där. Yoga, varje dag, i sex hela månader.
Visst, när det var som varmast i somras blev det inte många minuter per dag. Och i början var det också väldigt korta pass, bara för att lära in beteendet att ställa mig där varje dag och faktiskt göra.
Det är lite annorlunda nu. Nu gör jag mina yogapass utan vägledning. Visst är det fortfarande nybörjaryoga, men jag är väldigt noggrann, jag gör många repetitioner, och jag ger mitt yttersta. Och det ger resultat av alla möjliga slag. Bara det att mina knän är så oerhört mycket bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Över jul och nyår förra året hade jag så ont i mitt högra knä att jag trodde jag skulle bli tvungen att omplacera min hund. Jag kunde inte stå, sitta, gå, böja på knät, sträcka på knät, ligga ner, utan att nästan dö av ont.
Jag tror kanske att mina knän aldrig kommer att bli 100% igen. Jag har gått snett i alldeles för många år (hela mitt liv) och utan inlägg till jag var runt fyrtio, så det vore underligt om de helt plötsligt skulle bli 100% bra. Men jag märker ju att jag kan få dem såpass bra att jag kan använda dem sådär som man gör till vardags.
Och såklart att jag inte har någon direkt värk längre. Just nu har jag lite spänningshuvudvärk till och från, men jag tror att det har med lite annat att göra. Men utöver det har jag ingen värk alls – och jag hade alltid ont någonstans, innan jag började med min yoga.
Plus, såklart, det där med att kroppen förändrar form. Det som jag är så ställd och förvånad över att jag konstant går med hakan i backen just nu (från tredje våningen!). Jag kan liksom inte fatta hur det gick till. Nu har jag börjat titta efter nya mönster, men jag tänker att jag nog inte ska köpa på mig något mera nu, förrän det är dags att faktiskt börja sy igen. Och dit är det ett tag kvar. Och när jag väl köper mönster, ska jag köpa pdf-mönster som finns tillgängliga i flera storlekar. Bara för säkerhets skull.
Men för att återgå till sex månader med yoga – jag tror att jag ska fira inledandet av månad nummer sju med att börja göra något annorlunda. Nu när jag ser att det faktiskt är möjligt att min kropp kan förändras (jag hade faktiskt kommit dithän att jag accepterat att jag aldrig skulle se annorlunda ut), vill jag pusha för omformandet lite extra. Att bli mindre i omfång är en sak. Att gå in och forma om specifika områden på kroppen är något helt annat.
Därför tror jag att jag återigen ska börja följa en av flera träningsklipp på Youtube. Men den här gången ska jag följa Suhaila Salimpour och hennes Fitness Fusion-filmer. Det är magdans kombinerat med yoga eller pilates, och eftersom jag kommit dithän att jag vill forma om hela området mellan bröst och skrev, så känns ju det som ett bra alternativ. Ja, och så någon form av träning för armarna, eftersom jag tycker att jag har så groteska armar.
Eventuellt gör jag så att jag varierar någon av Salimpours Fitness Fusion med det jag gör nu – mitt eget yogapass. Varannan dag, tänker jag mig, i så fall. Vi får se – jag har inte bestämt mig än. Det beror lite på hur det känns när jag gör Salimpour första gången. Det finns för- och nackdelar hur jag än gör, så det återstår att se.
Men alltså, shit, pommes frites, hörrni. 😮 Jag kan verkligen inte släppa det här. Och jag tror verkligen att det inte bara är mitt faktiska görande, utan också den inställning jag har till det här samt vad jag tänker och fokuserar på under tiden jag står där.
Pride. Strength. Comfort. Beauty.
Det där är orden jag repeterar för mig själv om och om igen när jag gör min yoga. Det är förvånansvärt effektivt, kan jag skvallra om. Jag ser dem innanför pannbenet i stor fetstil, och jag gör mitt allra, allra bästa för att de ska stanna där i resten av mitt liv.
Alltså, vet ni? Fi fan, vad jag är bra. ♥