Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Jag gjorde mitt senaste yogapass den 15 september. Jag vet det, eftersom jag just tittade i en kalender och räknade bakåt. Tolv dagar har det gått, men nu äntligen har jag kunnat göra mitt första yogapass sedan jag överansträngde någon muskel runt sätesbenet.

Honey, I’m back! ♥

I ärlighetens namn; jag tror inte att jag är helt bra än. Det här passet blev lite kortare än jag gjort på länge, och till största delen för att känna efter hur det känns i arslet och baksidan av låret. Det mesta verkar funka, även om jag tror att jag ska vidta ett stort mått av försiktighet och medveten närvaro för att inte göra illa mig mer. Vissa saker utesluter jag helt och hållet just för tillfället.

Till exempel tror jag att jag måste skippa helt att sitta PÅ arslet. Jag märkte att det ömmade rätt rejält just under sittbenet på höger sida när jag satte mig ner i slutet av passet.

Det hade nog funkat bättre om jag gett tusan i att gå två rejält långa promenader med hunden igår och i förrgår. Igår, halvvägs, märkte jag att en annan muskel i höger skinka blev lite överansträngd. Ni anar inte vad löjlig jag känner mig, men alltså – det här är min kropp och såhär fungerar den.

Och oavsett – jag hade tänkt börja igår, men när vi kom hem insåg jag att jag nog behövde vila arslet. Och idag har jag velat fram och tillbaka om jag skulle sätta igång eller vänta – men när andra muskler började göra ont för att jag inte har gjort min yoga på nästan två veckor insåg jag att det var dags.

Och kombinerat med insikten att jag behöver vara extra försiktig framöver, så var det väldigt skönt. Vissa saker gick lättare än tidigare. Till exempel att ta mig upp i en downward facing dog. Det hade jag inte förväntat mig, men det var ju trevligt. På det stora hela var det väldigt skönt att vara tillbaka på mattan (även om kattkräket fick för sig, mitt under passet, att lämna en liten hög löst bajs på yogamattan), och nu ser jag fram emot att vara igång igen.

För på det här stadiet i min yogaresa är det alldeles för tidigt att göra såna här långa uppehåll. De senaste veckornas framsteg har backat lite grand – jag är mer svullen i magen nu än innan, till exempel. Det kommer nog att ta åtminstone ett par år innan kroppen har stabiliserat sig i formen, så att ett sånt här uppehåll inte gör fullt lika stor skillnad.

Men håll tummarna för att mina muskler reparerar sig färdigt så att jag kan fortsätta med yogan, för den är så fantastiskt bra för mig. Under de här nästan två veckorna har jag gått från att vara störd av att inte kunna göra yogan, till att bli väldigt bekväm och tveksam till om jag ens har lust. Ni vet, sådär som det kan bli. Men nu när jag faktiskt kunde göra – och dessutom gjorde, minns jag att jag verkligen trivs med det här.

 

YES! Yoga FTW!

HJÄLP!

Jag lever på sjukersättning, och hela hösten 2021 har varit katastrofal. Just nu har jag ett enormt behov av att förnya min garderob på grund av kraftig viktnedgång – men jag har inte råd.

 

Stötta mig så att jag kan köpa hem bastyg och sy nya kläder jag inte drunknar i.

 

STORT, stort tack på förhand!