Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Ja, jag vet att jag tjatar en hel del om min yoga, men det tar upp rätt stor del av mitt liv just nu. Och idag upptäckte jag något nytt, igen. Jag har ju berättat att jag tappat typ halva mitt arsel, och nu har jag tappat en rejäl bit av det – igen.
Och vid det här laget har jag tappat så mycket av rumpan att den börjar se normalstor ut. I alla fall i mina ögon, när jag försöker titta i hallspegeln. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv haft en normalstor rumpa. Jag har alltid haft ett gigantiskt arsel som jag alltid har velat dölja med långa tröjor, jackor och så vidare.
Det här är en helt ny upplevelse för mig. Känns annorlunda gör det också. Jag har tagit för vana att klämma mig på arslet när jag ligger i sängen och ska sova, bara för att bli medveten om eventuella förändringar. Första gången jag reagerade idag var när jag provade en jacka som hängt o-färdigsydd under väldigt lång tid. För första gången var ryggen helt plan, inget stort arsel som putade ut nedtill. När jag hade sytt klart den och provat igen tänkte jag att jag skulle ta mig en titt på rumpan utan jacka som hängde över – och tamejtusan.
Jag hade inte förväntat mig det. Alls, faktiskt. I alla fall inte efter bara två veckors yoga (efter min överansträngda muskel i just arslet och baksidan av låret). Men tydligen så går det undan, på de ställen där det verkligen händer grejer. Helt otroligt. 😮
Och på tal om just den delen kan jag säga att nu efter två veckors yoga börjar jag märka av en viss trötthet i just skinkorna. Jag är lite osäker på om det kan vara så att inflammationen (som jag tror att det var fråga om) inte läkte ut helt, eller om det beror på att det försvinner så mycket på arslet att jag går runt med en ständig.. lite som träsmak i arslet, fast att det är konstant i stället för tillfälligt.
Därför tog jag mig friheten att ta en träningsfri dag idag, och så planera om mina yogapass en aning framöver. För jag vill inte göra ett nytt uppehåll på obestämd tid. Jag kan visserligen göra annan sorts träning i stället, men det är yogan jag vill göra och som jag anser ger bäst resultat.
Men jag vill verkligen slippa göra ett till uppehåll – och därför blir det lite omplanering av passen. Jag har börjat leta efter asanas (positioner) som fokuserar på mage/midja och under en period framöver kommer jag att hoppa över sådant som stretchar just rumpa och lår. Det är synd, men jag anpassar hellre än låter bli helt.
Det är verkligen en berg- och dalbana, det här med yogan. Den gör underverk för min kropp när det gäller värk, rörlighet, mina knän, smidighet och så vidare. Den gör också underverk för hur jag ser ut – uppenbarligen, med tanke på mitt arsel. Det är bland annat därför jag vill slippa göra ett uppehåll till, eftersom jag blir så rastlös och orolig över att förändringarna jag är ute efter ska utebli. Och under uppehållen händer det ju inte ett smack, av uppenbara skäl.
Och eftersom jag fått se med egna ögon, på min egen kropp, att det faktiskt är möjligt, blir jag girig. Hungrig vill ha mer, eller hur man nu säger. Och när ingenting händer blir jag livrädd att det helt plötsligt ska sluta, att jag liksom kommer att fastna någonstans mittemellan. Och jag vill komma mycket, mycket längre än hit.
Vissa dagar är jag så nöjd att jag nästan smäller av. Andra dagar blir jag deppig och tänker att jag aldrig kommer att nå mina mål. Och så håller det på – fram och tillbaka. Just nu känner jag mig dock positiv som tusan. Hur kan jag känna mig på något annat sätt när jag har ett mer eller mindre normalstort arsel, liksom? 😀
Det är tur att det här är min egen blogg så jag kan bestämma själv hur mycket jag tjatar om yoga. 😀 För dig som läser är det ju bara att bläddra vidare om du dör av tristess av mitt yogatjat. För dig som faktiskt läser klart – tack för att du tar dig tiden att hänga med på min yogaresa. Det uppskattas. ♥