Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Det här med att kroppen minskar till följd av yogan har en förödande inverkan på innehållet i min garderob. Förra hösten – långt innan jag började med min yoga, rensade jag ur gamla kläder för att allt nytt jag sydde skulle få plats. Nu är det dags för ytterligare en rensning – ut med gammalt som är för stort, urtvättat och/eller fläckigt.

Det blev en hel del som försvann. Mest överdelar som antingen blivit för stora, som jag inte använder just nu (tänk linnen och sommarkläder), eller som är urtvättade och/eller fläckiga. Jag fick en hel drös galgar lediga, vilket är positivt. Det jag inte gått igenom är byxor – jag hittade en hel bunt byxor i en låda (liggandes där av okänd anledning), och de är för stora allihop.

Jag tänker såhär; tröjor och överdelar kan på det stora hela vara för stora – det gör liksom ingenting, även om det är nog så störigt på många vis. Men nu är det vinter, jag har jacka på mig när jag är ute, och det är extremt sällan någon annan än min boendestödjare som träffar mig inomhus. För stora tröjor får helt enkelt lov att vara ok. Byxor, däremot, är enbart irriterande när de är alltför stora. Jag har alltid bälte på mig eftersom jag inte gillar fickor på byxor – jag har lösa fickor hängandes på bälte i stället. Och tur är väl det, för annars skulle i princip varenda par byxor jag har trilla ner på en gång. Just för tillfället tar jag dock varenda par byxor jag har och använder, i brist på såna som passar bättre. Vad tusan gör man, liksom!?

Men det är dags att investera i nytt bastyg. Jag behöver ha tre olika bastyger – svart bomullsjersey, svart linne/viskos eller linne/bomull, samt någon form av tjockare byxtyg. Jag vill inte sy alltför många byxor, eftersom jag gissar och hoppas att jag kommer att fortsätta minska runt mage/midja framöver. Men det vore väldigt bra att ha åtminstone två par nya byxor att växla mellan, så får jag utöka byxförrådet när min kropp har bestämt sig för sin trivselform och trivselvikt.

Det roliga med dagens rensning var dock att jag hittade en tunika jag inte kunnat ha på åratal. Idag kunde jag ha den! Den sitter något tight, men jag gissar att det inte tar särskilt lång tid innan den sitter som en smäck, och kanske till och med, så småningom, blir för stor. För tillfället kommer den att funka med en väst ovanpå. Passade också på att hänga upp lite sommarkläder från förra höstens rensning som jag inte kunde ha då – men nu sitter de hur bra som helst. Jag hoppas att de kommer att funka till nästa sommar.

För övrigt kan jag skvallra om att jag beställt nya bh’ar – igen. Den här gången blev det 80D, och jag hoppas att det funkar. De 85D som jag haft ett par månader knäpper jag längst in och tycker ändå att de far omkring och inte sitter still. Jag är jättenervös att de nya kommer att vara för små, men det återstår att se. Det jag också hoppas på är att min kropp bestämmer sig för att 80D är den perfekta bh-storleken för mig, och inte minskar mer just där. Jag har tappat räkningen på hur många nya bh’ar jag köpt sen i somras. Fem eller sex, tror jag. Nu skulle vilja kunna köpa nya för att utöka förrådet av bh’ar, inte för att de blir för stora.

Kan också skvallra om att jag sökt fondpengar, bland annat för det här med att förnya garderoben. Jag har ju sjukersättning, och den blir man inte rik på. Särskilt inte när det behövs större investeringar, och just nu har jag en hel drös sådana jag skulle behöva. Kläder, till exempel. Så håll tummarna för att fondpenga-gudarna är generöst lagda och ger mig precis så mycket pengar jag behöver. Det vore så jäkla asbra.

Och bara som notering när det gäller hur kroppen minskar; ni anar inte vad irriterande och frustrerande det är när kroppen minskar oproportionerligt och i otakt. Just bh-storleken har ju minskat från 95 till 80, och arslet har ju minskat något alldeles otroligt mycket. Men till exempel mage/midja har inte minskat i proportion till det, vilket retar mig till vansinne. Dels för att jag vill se proportionerlig ut, plus att det gör att det där med kläder blir lite extra krångligt när det är olika storlekar på olika ställen på kroppen – särskilt om det gäller ett och samma plagg.

Men – det kommer. Så småningom kommer jag att ha de proportioner jag tänker mig, och jag får lägga krut på att sy ordentligt med ursnygga kläder då. Tills dess tänker jag dela min tid mellan att vara frustrerad över att jag saknar dessa proportioner, och att njuta av att det faktiskt går framåt, trots allt. För jag kan inte längre förneka det, även om jag fortfarande tycker att det är sjukt jobbigt att se mig själv i profil, eller naken i badrumsspegeln efter duschen.

 

HJÄLP!

Jag lever på sjukersättning, och hela hösten 2021 har varit katastrofal. Just nu har jag ett enormt behov av att förnya min garderob på grund av kraftig viktnedgång – men jag har inte råd.

 

Stötta mig så att jag kan köpa hem bastyg och sy nya kläder jag inte drunknar i.

 

STORT, stort tack på förhand!