Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

När man har ätit på ett visst sätt en längre tid blir det sätt man åt på tidigare rätt ointressant. Jag äter LCHF på grund av mitt mat- och sockermissbruk, vilket fungerar väldigt bra för mig. Jag har till och med kommit såpass långt att jag någon gång emellanåt törs äta något sött – typ ostkaka eller vispad grädde med någon form av bär.

Det var rätt länge sen, så när pensionen gick in på mitt konto i fredags beställde jag mat från Willys som vanligt (med hemkörning – det är så värt att storhandla precis allt jag behöver på en gång, och inte behöva handla i butik – särskilt i Covid-tider). Den här gången beställde jag hem just ostkaka – och grädde, eftersom jag tänkte ha en riktig svullardag.

Ostkakan åt jag med frysta björnbär. Om ni inte tänkt på det när ni äter ostkaka med sylt och kanske lite grädde till – själva ostkakan är bedrövligt söt. Jag tycker fortfarande att den är god, men det är faktiskt fullt möjligt att äta ostkakan utan tillbehör, för den är betydligt sötare än man tror.

Men när jag skulle äta den vispade grädden med den färska mangon jag också köpte, blev det stopp. Jag brukar gilla vispad grädde med (oftast frysta) bär till, men den här gången tog det verkligen emot. Tror inte att jag fick i mig hälften, ens – resten slängde jag. Fi fan, vad äckligt det var.

Och nu, ett antal timmar senare, sitter jag här och känner mig jätteknepig i magen. #facepalm

Fördelen med att göra sånt här är att jag påminns om hur onödigt det är. Nu kommer jag att komma ihåg det här i kanske ett halvår – eller åtminstone tills jag fyller år, för då kommer jag förmodligen att äta något icke-LCHF’igt igen. Det brukar bli ett par, tre gånger per år eller så. Inte tillräckligt ofta för att ge negativt resultat, tack och lov.

Fast jag tror att jag ska börja tänka annorlunda, faktiskt. Även om det inte ger bestående negativa resultat av att äta onyttigt en gång, så ger det ju inga fördelar heller. Det enda som händer är att det ger en liten stunds njutning på tungan, men som sagt var – jag blir svullen och lite knepig i magen efteråt. Och det gillar jag inte, så jag ska faktiskt seriöst överväga att skippa det här helt och hållet.

Ni anar inte vad glad jag är att jag inte köpte pepparkaksdeg, som är en av mina gamla, absoluta favoriter. Nu har jag i och för sig köpt pepparkakor i stället, men de är lättare att kontrollera än pepparkaksdeg. Det må låta otroligt och osannolikt för vem som helst, men glöm inte att jag har ett livslångt sockermissbruk i bakfickan. Jag har ibland själv svårt att fatta hur mycket socker jag tryckt i mig genom åren – det är skrämmande.

Det jag gillar mest med det här är dock påminnelsen om att det är betydligt viktigare att känna sig stabil i kroppen och skallen med hjälp av det jag äter (och inte äter), i stället för att ge efter för sockret. Jag har ätit LCHF sedan sommaren 2015, med ett längre uppehåll när min pappa var sjuk och gick bort i cancer, men sedan dess har det varit stabilt. Och jag har verkligen ingen lust att återgå till ett instabilt känsloliv som dövas av socker och dåliga matvanor, nu när jag sett och lärt mig att det går att fungera på ett betydligt bättre sätt.

Men som sagt var – påminnelser är himla bra. Särskilt om de ger nya insikter och tankar om hur man ska hantera saker. Jag gillar sånt, jättemycket. ♥

 

HJÄLP!

Jag lever på sjukersättning, och hela hösten 2021 har varit katastrofal. Just nu har jag ett enormt behov av att förnya min garderob på grund av kraftig viktnedgång – men jag har inte råd.

 

Stötta mig så att jag kan köpa hem bastyg och sy nya kläder jag inte drunknar i.

 

STORT, stort tack på förhand!