Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Mitt röstkort damp ner i brevlådan häromdagen. En stark påminnelse om att det snart är dags att rösta. Just det där med röstande i den svenska politiken har varit extremt klurigt sedan 2010 när Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen. Jag minns det väl, hur jag satt och följde resultatet nogsamt ända till långt in på småtimmarna.

Till skillnad från många andra röstar jag till största delen efter ideologi, snarare än sakpolitik. Jag har svårt att rösta på ett parti vars ideologi inte i alla fall på något plan överensstämmer med min egen bild av hur samhället bör se ut. Jag skulle kunna skriva ett flertal avhandlingar om hur jag tycker att samhället är fel, att vi är för många människor och så vidare, men jag ska försöka låta bli det.

Därför (och för att jag är lat, och för att det varit sommar och jag tappar allt engagemang då, plus all jävla pajkastning i politiken) har jag inte följt valrörelsen. Jag läser lite rubriker och den korta information som finns på Omni, men det är ungefär så långt jag sträckt mig i engagemanget i årets val.

För den som inte vet det är jag socialliberal i min politiska övertygelse. Jag har inte nödvändigtvis en liberal ekonomisk övertygelse, men jag har väldigt starka åsikter om att så länge vi inte skadar andra så bör alla människor ha så stor möjlighet till valfrihet som det bara går. Och – så ser inte samhället ut idag. Det är bara den som har pengar som kan välja.

Så vad i helvete röstar man på?

Av de två liberala partier som finns idag går det bara att rösta på ett. Redan när Liberalerna började nosa på samarbete med Sverigedemokraterna insåg jag att de inte längre går att rösta på. Jag gillade Jan Höglund, men de partiledare som kommit efter honom ligger inte alls i linje med vad jag tror är bra.

Jag kommer troligtvis att rösta på Centern. Jag har velat fram och tillbaka, och till och med övervägt att rösta på Socialdemokraterna – men för tillfället känns Centern mest sannolikt. Det finns ett par skäl till det, varav ett av dem är att Centern är det första parti (i alla fall som jag såg) som släppte ett manifest om funktionsnedsättningar och politiken omkring detta. Jag själv har ju en bipolär diagnos och påverkas delvis av detta, men det främsta skälet att det här är en viktig fråga för mig är att jag har vänner som har stora funktionsnedsättningar och påverkas oerhört av den politik som förs.

Det som stör mig i svensk politik är faktiskt det mesta. Jag upplever inte att något parti har en vision, utan att alla bara gnäller på alla andra och skyller allt som ses som fel på föregående eller sittande regeringar. Inte heller finns det något parti som till största delen uppfyller min syn på vad som behövs.

Det är också min stora övertygelse att alla partier glömmer bort att Samhället och Politiken inte är samma sak. Samhället är en helt egen kropp vars mentalitet inte alls styrs av Politiken. Samhället går sin egen väg, och Politiken behöver därför följa Samhället och inte tvärtom. I mina ögon är Politiken extremt dålig på att följa Samhället och förväntar sig att det ska vara tvärtom. Marknaden är även det en helt egen kropp som följer sin egen väg och vägrar låta sig styras av något annat än efterfrågan och tillgång.

.. men för att återgå;

Jag vet med säkerhet vilka partier jag aldrig kommer att ge min röst. Dessa partier är Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna (trots att jag röstat på dem i tidigare val) och Miljöpartiet.

Det ger tre alternativ kvar – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern.

Sossarna och Vänsterpartiet har en människosyn jag inte kommer överens med (den svenska tycka-synd-om-mentaliteten som är så urvidrig), vilket ger mig ett enda alternativ – Centerpartiet.

Och jag lär ju rösta på något. Jag tänker inte rösta blankt. Blev föreslagen att rösta på Piratpartiet, men jag har så otroligt dålig koll på dem att jag inte riktigt vill ge dem min röst.

Ibland funderar jag på om det inte vore värt att starta ett helt nytt parti som lägger fokus på människan i stället för allt annat skräp som alla andra partier ägnar sig åt.

Den som lever får se, no?

 

HJÄLP!

Jag lever på sjukersättning, och hela hösten 2021 har varit katastrofal. Just nu har jag ett enormt behov av att förnya min garderob på grund av kraftig viktnedgång – men jag har inte råd.

 

Stötta mig så att jag kan köpa hem bastyg och sy nya kläder jag inte drunknar i.

 

STORT, stort tack på förhand!