Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Kan det vara runt fem veckor sen jag träffade Tone senast? Något sånt. Den här gången ville jag utmana henne lite, så jag begärde en lite rockigare tant idag. Ja, hon är ju förjävla rolig med att envisas med att kalla sig själv tant, den goda Tone. 😀
Vi fikade efter fotograferingen som skedde nere på stan här i Västerås. Under fikat berättade Tone att jag är en person med vem hon känner att hon kan testa nya saker – och det är ju trevligt att vara en sån person, kan jag tycka.
En sån sak är att traska runt på stan i svinhöga smala klackar för första gången offentligt. Jag har också gått i såna klackar, men kommer troligtvis aldrig att göra om det eftersom jag inte kan hålla balansen. Ska jag gå i klackar ska det vara en lagom höjd och kilklackar för att jag ska kunna stå upp utan att trilla omkull. 😀
Tone skötte, imponerande nog, sina klackar med glans. Snygga ben får hon i dem (som de flesta som tar på sig höga klackar), dessutom, den lilla satmaran. Fast jag kunde inte låta bli att känna mig lite skadeglatt elak när hon redan efter ett par minuter började klaga på ont i fötterna – jag är inte bättre än att jag lite diskret skadeglatt kläckte ur mig “vill man vara fin får man lida pin”.
För vi som är kvinnor, oavsett om det är sedan födseln eller valt senare i livet, vet att det är fan inte alltid bekvämt att vara kvinna. 😀
Det är för övrigt lika roligt att träffa Tone varje gång, och eftersom jag följer hennes resa dyker det upp en del tankar i mitt eget huvud, om det här med att vara kvinna, hur man uttrycker sin kvinnlighet, skillnaden mellan att vara tjej och kvinna, och så vidare i tamejfan all oändlighet. Det får mig också att fundera en hel del på hur jag uttrycker min egen kvinnlighet.
I övrigt kan jag säga att det är väldigt roligt att det här är tredje gången vi ses. Det är rätt stor skillnad mot första gången vi sågs för ett par månader sen, och ännu större skillnad kommer det ju att bli allteftersom. Det ska bli så vansinnigt intressant att se om något år eller två, hur Tone ser ut och vart hon landar i att uttrycka sin kvinnlighet. Troligen kommer det att skilja sig en del från den rosa prinsess- och blingperiod hon är inne just nu. 😀 ♥
Jag erkänner mig också sådär sjukligt nyfiken på hur Tone kommer att se ut när hennes hormonbehandling börjar visa fysiska resultat; när det börjar synas bröst, midja och höfter, och när håret växt sig längre. Yttre attribut i all ära, men kläder, smycken och så vidare takes you only so far. Vi tror båda två att det är ett av skälen till att hon är i sin prinsess-fas, för att den är så tjejjig. Och av det skälet ska det bli superintressant att se hur klädstil och färgval utvecklar sig med tiden, allt eftersom kroppen förändras.
Men för tillfället tycker jag att det börjar synas tecken på att Tone känner sig lite mer bekväm i hur hon håller kroppen, att vara lite mjukare i armar och höfter. Sen är det naturligtvis inte helt lätt att be en kropp som levt som man ett helt liv att böja sig, bända sig, vrida sig och så vidare, på helt nya sätt. Men – övning ger färdighet, så är det. Och förr eller senare kommer hon att hitta det där mjukare sättet att röra sig på som i alla fall jag upplever att kvinnor har, jämfört med män.
Om cirka en månad är det dags igen – håll utkik! ♥