Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Det är nyårsafton, och idag har jag träffat Tone för sista gången – det här året, vill säga. 😀 Vi kommer att ses om några veckor igen och fortsätta projektet med att dokumentera och utforska hennes kvinnlighet på olika vis. Och som vanligt är vi båda lika fascinerade över vilken enorm utveckling som redan har hänt, bara sedan vi träffades första gången för ungefär sex månader sen.

En sak jag verkligen, verkligen gillar – och jag tror att jag har skrivit om det tidigare, är att se utvecklingen i Tones klädsmak. Idag fick jag se tre nya klänningar hon köpt, och (till min alldeles egna, privata glädje är det en stil jag själv gillar och lätt kan tänka mig att bära själv) hon är ursnygg i dem.

Och jag tänker mig att det måste vara ett enormt stort projekt, att lära sig så mycket som möjligt om att vara kvinna, jämfört med oss som föddes som kvinnor och har valt den könsidentiteten. Om kläder, färger, smink, hudprodukter, hårprodukter, skor, hur man går och rör sig, att lära sig hantera den kropp som framträder, den förändrade mentaliteten som också kommer – och det är liksom bara början. Tone sade lite skämtsamt att hon befinner sig i tonåren just nu – och jag tror henne. 😀

Jag har ju berättat att jag är aningens road (läs; en hel del road) av Tones envishet när det gäller vad hon kallar sig själv – tant. Men ni måste ju hålla med om att hennes inre tant blir mer och mer tydlig och framträdande för varje gång jag träffar henne. Det är verkligen skitroligt att se, och ännu mer spännande att se hur hon kommer att se ut om bara några månader – och än mer om ett år eller två.

Utöver att det är roligt att följa Tones utveckling är hon dessutom en väldigt trevlig person jag kommer bra överens med. Därför känns det väldigt roligt att det här projektet kommer att fortgå under rätt lång tid framöver. Jag ser verkligen fram emot att få följa hennes resa. Och ja, jag vet att jag tjatar om det med 😀 men så går det när man ger sig in i långsiktiga projekt med folk. Då är det roligt – så är det bara.