Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Känns ju lite löjligt att köra en nystart på 1 april – för det är ju inte ett aprilskämt. 😀 Men så är det – idag startar jag enligt min plan sedan tidigt, min faktiska återhämtning. Det handlar om mat, fysisk rörelse, allmän aktivitet och så vidare. Let’s do this!

Äggfasta

Jag började ju äggfasta för någon vecka sedan, men upphörde efter tre dagar på grund av att jag inte ville göra av med alla ägg jag hade utan att ha köpt hem nya. Under veckan som gått har jag dessutom blivit bjuden på lite onyttigheter eftersom jag har fyllt år. Med tanke på mitt beslut att jag skulle få äta skräp mars ut om jag ville, så.. tja, jag var inte helt nöjd – men nu blev det så.

Idag är det dock 1 april, och nu blir det inga fler avvikelser när det gäller mat. Nu är det äggfasta i en vecka som gäller. Jag kommer troligtvis att dö av tristess över att äta just ägg, men jag kan leva med det. Nu är det lördag kväll, och jag känner mig än så länge helt ok på mina ägg.

Det behöver inte sägas så mycket om det här, annat än att det ska bli skönt med en vecka där mat inte är viktig, och där jag förhoppningsvis kan tappa nåt kilo också. Från och med nu vill jag gå ned allt jag gått upp under behandlingen, och därefter fortsätta gå ned i samma takt som jag gjorde innan hela den här karusellen satte igång.

Yoga

Eftersom yogan har varit mer eller mindre helt frånvarande under ett par månader så insåg jag senast idag att det kanske är att ta i att ge sig på mina längre pass såhär på en gång. Jag tror att jag ska börja som jag gjorde när min yogaresa började för drygt två år sedan – genom att bygga upp rutinen igen. Korta pass, dels så att jag orkar göra det dagligen, dels för att få in rutinen.

Jag tänker mig en eller ett par veckor där jag successivt gör längre och längre pass. Jag kanske upptäcker om ett par dagar att det funkar alldeles utmärkt att göra hellånga pass, och då fortsätter jag med det. I annat fall får det ta den tid det tar. Det viktigaste är att komma igång, att inte känna mig slutkörd av det, och att fortsätta.

Hundpromenader

Ni anar inte vad skönt det ska bli att faktiskt orka gå längre promenader igen – dagligen. Idag är första gången på evigheter som jag orkat gå en längre promenad för andra dagen på raken. Jag blir ju lite småtrött av det, skall erkännas – men jag orkade. Min förhoppning är att kroppen ska orka gå i alla fall en längre, vettig promenad per dag – men där är det dagskicket som styr. Eftersom jag inte varit med om återhämtning efter cellgifter tidigare, så har jag ingen aning om vad jag kan förvänta mig.

Men jag tror att både jag och hunden kommer att uppskatta lite vettig utetid igen, särskilt nu, innan det blir för varmt (vilket det blir tidigt för oss båda två).

Döstädningen

Det här är ju ett pågående projekt sedan några veckor tillbaka (samma vecka som sista behandlingen). Hittills är jag alldeles otroligt imponerad av mig själv, eftersom jag gjort mig av med runt 75% av allt som befunnit sig i mina köksskåp. Det var rätt mycket grejer jag inte ens visste om att jag hade, och som helt sonika fick flytta till ett loppis i stället. Där gör det betydligt större nytta än här.

Håller också på att skura mitt hem, vilket i och för sig är bland det tråkigaste jag vet – men jag kommer att vara nöjd efteråt. Till pinsamheterna hör att jag får träningsvärk i armar och ben av att klättra upp och ner från stolar, och att skura högt upp på köksluckorna.

Men det allra, allra viktigaste av allt är hur jävla fantastiskt skönt det är att inte vara sådär onaturligt, sjukligt, giftigt trött hela tiden. Jag blir naturligtvis väldigt trött, väldigt fort. Men jag är inte konstant sådär vidrigt utmattad, och jag har inte riktigt ord för att uttrycka min tacksamhet för just det.