Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

I skrivande stund har jag tre strålbehandlingar kvar. Tre dagar den här veckan, sen är jag helt färdig med behandlingen för den tumör som min kropp fått för sig att producera. Cancer. Ett ord jag inte riktigt hade föreställt mig att jag skulle använda i relation till mig själv, trots att det är rätt många i min familj som faktiskt dött i just cancer.

Men – deras berättelser är inte min berättelse. De i min familj som dött i cancer hade helt egna liv, helt egna berättelser, och jag har mina egna.

Just nu är jag precis i skiftet mellan att fortfarande få behandling, och att vara helt klar. Tre dagar till – sedan är jag helt färdig. Ja, förutom tabletterna jag ska äta under fem års tid, men jag räknar inte riktigt med dem. All platsbestämd behandling är klar. Inga mer cellgifter, inga fler rymdmaskiner med strålning.

Bara jag och mitt liv.

Fan, jag får en klump i halsen bara av att skriva den meningen.

Bara jag och mitt liv.

Att vara med om en sån här grej känns lite som att ge sig själv en nystart. Jag kan aldrig svara för någon annan än mig själv, och jag kan bara leva min egen sanning – men allt jag lärt mig under de här månaderna… Jag tror att det kommer att förändra mitt liv för alltid. På så många olika sätt.

Alla kanske inte kommer att märkas utåt. Många kommer nog att märkas mest för min egen del. På insidan, så att säga. Annat kommer säkert andra att märka. Jag kan för tillfället inte säga så mycket om vad jag lärt mig, därför att det är en allmän oreda i mitt huvud just nu.

Det är väldigt många saker jag lärt mig som trängs, vill ta plats och sticka upp huvudet för att märkas lite extra, så jag har tagit mig friheten att ignorera alltihop och låta tankarna bubbla under ytan, lite som de vill.

Jag tänker att de kommer att trassla ut sig helt på egen hand. Kanske med lite hjälp här och där, men på det stora hela tror jag att det reder ut sig utan att jag behöver tänka alltför intensivt på det.

Utöver min oändliga tacksamhet över allt jag har lärt mig, är jag också lika oändligt tacksam över att det här äventyret är över. Den senaste månaden har jag varit på onkologen varje vardag för att få en dos strålning. Hela alltihopa – från det att jag kliver in i rummet tills att jag går ut därifrån, inklusive av- och påklädning, tar max tio minuter.

För att inte tala om, och det här vet alla som befunnit sig mycket i sjukhusmiljöer – sjukhus luktar PECK!!! Fi faan, vad det luktar äckligt däruppe. Desinfektionsmedel i all ära, men det stinker!!! USCH!!!

Så ja. Ett visst mått av otålighet erkänner jag mig till. Och samtidigt inte – för nu är jag ju snart där. Bara tre dagar till – sen är jag fri från behandlingar. ♥

Och ni anar inte vad skönt det ska bli att inte behöva förhålla mig till bokade tider för någonting som inte ens egentligen är fel. Redan från början visste jag att tumören inte var ett problem, och behandlingen har enbart varit i förebyggande syfte. Det är sjukligt störigt att behöva gå runt och må crap i ett halvårs tid, utan att det egentligen är något fel på en.

Så med det i bakfickan – jaaaa, det ska bli såååå skönt att återgå till mitt alldeles eget liv. Att bygga upp kroppen igen. Att välja och vraka och forma om livet till något jag vill ha utifrån allt jag lärt mig den senaste tiden. Och lärdomarna är omfattande, kan jag säga.

Så håll för all del tummarna för att de kommande tre dagarna (tisdag, onsdag, torsdag) går snabbt så att jag kan kliva in i resten av mitt liv så snart som möjligt. ♥

Och håll dessutom tummarna för att alla mina tankar, allt det jag har lärt mig, skramlar till och hamnar på plats inom någon slags rimlig framtid. 😀 Jag hanterar kaoset med ro, men det vore himla kul att ha lite ordning och reda i skallen, så att jag kan börja bearbeta mina nya insikter.