Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Vi är alla individer och lever olika liv. Många av oss som hamnar i den här situationen där vi utsätts för cellgifter kommer nog från ett aktivt arbetsliv. Kontrasten mellan att ha detta aktiva liv, och helt plötsligt vara mer eller mindre bunden till sitt hem under flera månader, kan nog vara väldigt frustrerande.
Jag har gått hemma i många år, och lever numer på sjukersättning. Därför blev inte kontrasten särskilt stor mellan min vanliga vardag och den verklighet jag levt i under flera månader, där trötthet och utmattning varit konstant. Min kompis som också gått igenom detta, däremot, har ett hårt, fysiskt arbete, och för henne var det väldigt jobbigt att helt plötsligt inte orka.
Aktiviteter kan ju vara precis vad som helst. Jag tror och misstänker att de flesta av oss blir mer eller mindre däckade, även om kanske inte alla blir sängliggande. Men jag tror att det är viktigt att försöka hålla sig aktiv på ett eller annat sätt, oavsett vad det rör sig om för slags syssla.
Jag har tack och lov en hel drös intressen som jag ägnar mig åt på hemmaplan. Jag gillar att sticka, så det ägnade jag mig åt under en kort period. Jag sysslar också med att göra pärlhalsband, så det har jag också roat mig med en hel del. Jag praktiserade min yoga så länge jag orkade, och det har varit värt extremt mycket, både för kroppen och psyket. Min kompis ägnade sig åt pussel, och det gör hon än idag – åtta år senare.
Jag tror att det viktigaste när det gäller just aktiviteter och sysselsättning under den här perioden är att acceptera att ingenting är normalt. Orken att göra allt det man är van vid – den finns helt enkelt. Man kanske får nöja sig med att sitta och läsa (om man orkar med det – det är inte alls givet, trots att det är en stillasittande sysselsättning), eller sitta och slumra framför tv’n eller datorn.
Orkar man vara fysiskt aktiv i någon sport är det ju kanon – själv har jag extremt svårt att föreställa mig att det är många som fixar det. Men jag har ju bara min egen upplevelse att relatera till, och jag skulle inte ha orkat med det.
Det finns vissa saker man får lära sig att acceptera under behandlingstiden. Till exempel hur begränsad man blir, beroende på energinivå och ork. Man kanske får lov att hitta nya sätt att aktivera sig på, och acceptera att det kanske blir på helt andra sätt än man är van vid.
Men det viktigaste tror jag är att försöka hitta saker att ägna sig åt, som man faktiskt tycker om. Och har man en dålig dag, så får man också lära sig att acceptera att det måste få vara ok, det med.