Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Jag började skriva ett inlägg lagom till ettårsdagen för min sista cellgiftsbehandling, vilket var den 9 mars 2023. Av någon anledning kom jag av mig, och sen glömde jag bort det. 😀 Nu är det dock dags, eftersom jag vill skriva om framför allt hur det sett ut med mitt praktiserande av yoga när alla behandlingar var klara.

Under de tre sista cellgiftsbehandlingarna orkade jag inte stå på yogamattan något mer än någon enstaka gång, kanske varannan vecka eller så. Det gick helt enkelt inte. När allting var klart, tog det – tja, kan det ha tagit någon månad eller två – jag har glömt 😮 innan kroppen började tycka att det var dags. Jag är ganska säker på att jag kommit igång med strålningen.

Tror jag.

Oavsett vilket; jag kom igång igen, i alla fall. I början var det väldigt kort och lätt, eftersom jag var i så dåligt skick. Men tiden går ju, och ork, styrka och så vidare, återkommer ju allt eftersom. Jag var otroligt påverkad av stress, så min praktik blev inte varje dag såsom jag gjort tidigare. Stressen (från den utbrändhet jag drog på mig under hela det här behandlingsprojektet) gjorde att jag inte klarade av att stå på yogamattan om jag varit iväg en timme eller två, kanske inte under nästa dag heller.

Men trägen vinner. I slutet av november/början av december, började det vända på allvar. Jag reflekterade inte över det förrän en bra bit in på det nya året, men då insåg jag att fasiken, jag känner mig faktiskt helt ok. Mina yogapass är precis så långa och intensiva som jag vill ha dem, jag orkar med dem, mina magmuskler blir starkare och starkare, och så vidare. Fortfarande påverkad av stress, dock, så mitt mål att göra fem pass i veckan fick stå åt sidan och jag nöjer mig för tillfället med fyra pass. Men det funkar på det stora hela bra, även om det ibland skiter sig.

Såsom jag praktiserar min yoga, så gör jag ett pass som jag använder under en längre tid. Jag gör det, eftersom jag dels gillar förutsägbarheten (att kunna gå raka vägen igenom passet utan att fundera på vad jag ska göra efter den här positionen), dels för att jag bygger mina pass utifrån vad jag vill ha för resultat, och för att det tar en stund att utvärdera ett pass – i alla fall för mig. Nu har jag använt samma pass sen någon gång i januari, och har funderat på att göra ett nytt.

En av nackdelarna med att göra samma pass under en längre tid, är att man inte nödvändigtvis lägger energi på att lära sig nya asanas (positioner). Jag har ett visst antal som jag gillar, trivs med, är bekväm i och med, och som ger det resultat jag vill ha. Det finns positioner jag skulle vilja lära mig, men där jag hittills känt att jag inte riktigt törs. En del saker kommer jag nog aldrig att lära mig – det mesta där huvudet är nedåt, till exempel (stå på händerna, stå på huvudet, med fler). Men det finns andra som jag faktiskt skulle vilja lära mig, trots att jag tycker att de är läskiga.

Så; nu har jag satt ihop två nya pass. Ett som utförs nere på golvet, på alla fyra och liggandes, samt ett som är stående. Båda passen har en blandning av gammalt och känt, samt nya asanas jag antingen inte gjort alls, eller inte gjort på så länge att det blir som helt nytt igen.

Det är mycket som hände under alla behandlingar. Just när det gäller min yoga – jag har skrivit såpass mycket om det att det kanske låter som att jag “kan” yoga. Låt mig upplysa om att jag “kan” inte yoga alls. Jag praktiserar yoga för att det är bra för min kropp, och för min skalle. 😀 Jag har hittills ägnat mig åt vad jag upplever som väldigt lätta asanas. Lätta/enkla, men effektiva. Hittills har jag varit nöjd med det, och tänkt låta det vara så.

Men av någon anledning så har jag de senaste månaderna känt att jag kanske vill utmana mig själv lite mer. I det pass jag använder just nu, har jag till exempel två vinyasas (serier av asanas som utförs i ett enda svep), den ena lite längre, den andra rätt kort. Och nu börjar jag känna att jag vill utöka min repertoar en smula.

vilket leder mig till de yogalärare jag följer på Youtube. Jag praktiserar ju min yoga hemma i vardagsrummet, eftersom jag inte gillar att träna i grupp. Dessutom vill jag göra på mitt sätt, med mitt mentala syfte, omkring mina mål, oavsett om de är fysiska, mentala, eller något annat. Jag föredrar att kunna sätta ihop ett pass som fungerar för min kropp, och jag vill kunna ta en paus mitt i om jag har lust. Det kan man inte på det sätt jag vill, om man ska gå på ett lett yogapass (eller, det kan man säkert, men jag har ingen lust).

Jag följer faktiskt en hel drös yogalärare på Youtube. Den första jag följde är Yoga with Adriene, och jag lärde mig enormt mycket av henne. Nu följer jag ett flertal andra, eftersom jag tycker att det är väldigt intressant att få olika perspektiv på praktiken, se hur olika lärare lär ut, deras teknik, hur de gör övergångar mellan asanas, och så vidare. Det jag tycker ser ut att fungera för mig, tar jag med mig till min egen yogamatta.

En sak som blivit tydlig för mig efter nyår – tydligare än tidigare, är att yoga verkligen ger möjligheten att lära känna sin kropp, och att acceptera att den inte fungerar på samma sätt varje dag. Jag vet till exempel att jag är starkare i hela min högra sida, och uppenbarligen betydligt svagare i hela vänstra sidan, inklusive midjan. Vissa dagar funkar en sak bättre, medan samma sak funkar sämre en annan dag. Det ökar medvetenheten en hel del, vilket jag personligen gillar, för att inte tala om förmågan att känna självkärlek och att ta hand om sig själv genom att inte pusha för mycket när något uppenbarligen inte fungerar fullt ut just den dagen.

Nedanför är några av de yogalärare jag följer på Youtube, om du är intresserad. 🙂