Självporträtt

 

Mi piace pensare alle cose. Mi piace anche mettere in discussione le cose – a volte solo per il gusto di farlo.

 

Mi metto a nerd in alcune cose. Altre cose a cui sono estremamente disinteressato.

 

Sono anche diventata una zia del cambiamento climatico, nonostante il mio finora, nel contesto, giovane età.

 

Su questo blog puoi leggere la maggior parte di ciò che si adatta al mio mondo di pensiero. Dalla critica sociale alla bellezza 40+ a storie imbarazzanti a…

 

benvenuto! 🙂

Traduzione

Configura come lingua predefinita
 Modifica traduzione

SM Persson

1 2 3 11

Det är ganska precis ett år sedan jag träffade Tone första gången. Då hade hon för bara ett par veckor sedan (credo – är lite osäker på de exakta datumen) bytt namn, från Thomas till Tone, och hoppat på den här galna resan att gå från man till kvinna. Och här är vi nuLäs mer

Idag är det två veckor sedan jag fick min sista strålbehandling. Livet börjar så smått att plana uti alla fall stressen. På det stora hela mår jag rätt bra, men jag är fortfarande trött. Jag tänkte ägna det här inlägget åt, dels för min egen skull, men även om det finns någon annanLäs mer

I torsdags förra veckan fick jag min sista strålbehandling. Det har gått nästan en vecka, och jag har fortfarande lite svårt att fatta att allting är färdigt nu. Jag är klar med alla behandlingar, förutom medicinen jag ska äta i några år framöver. Men utöver dethelt klar.

Just nu befinner jag mig iLäs mer

Idag har jag och min hund Boyo träffat vår kompis Tone. Som vanligt pratade vi alldeles för mycket och länge, så vi knappt hann med att fotografera innan det blev alldeles för kallt. Till och med jag, som normalt sett tycker att det här vädret är alldeles lagom, småfrös. Men vi hann få till det,… Läs mer

I skrivande stund har jag tre strålbehandlingar kvar. Tre dagar den här veckan, sen är jag helt färdig med behandlingen för den tumör som min kropp fått för sig att producera. Cancer. Ett ord jag inte riktigt hade föreställt mig att jag skulle använda i relation till mig själv, trots att det är rättLäs mer

Nu har det gått 4½ vecka (ganska exakt en månad) sedan min sista cellgiftsbehandling. Det tog mig säkert ett par veckor att fatta att jag inte behöver uppleva biverkningarna igen. Det har jag gråtit av tacksamhet för. För en vecka sedan fick jag min första strålningsbehandling, vilket gör mig väldigt sova-trött, men går inte attLäs mer

1 2 3 11