Självporträtt

 

Ik denk graag over dingen na. Ik hou er ook van om dingen in vraag te stellen – soms gewoon voor de lol.

 

Ik nerd mezelf in sommige dingen. Andere dingen waar ik extreem ongeïnteresseerd in ben.

 

Ik ben ook een tante voor klimaatverandering geworden, ondanks de mijne tot nu toe, in de context, jonge leeftijd.

 

Op deze blog lees je het meeste wat in mijn denkwereld past. Van maatschappijkritiek tot schoonheid 40+ naar gênante verhalen om…

 

Welkom! 🙂

Vertaling

Maak dit de standaardtaal
 Vertaling bewerken

SM Persson

Det är ganska precis ett år sedan jag träffade Tone första gången. Då hade hon för bara ett par veckor sedan (I denk – är lite osäker på de exakta datumen) bytt namn, från Thomas till Tone, och hoppat på den här galna resan att gå från man till kvinna. Och här är vi nuLees verder

Vid det här laget har det gått ungefär fyra och en halv månad sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling. Hela det äventyret befinner sig numer djupt höljda i en tjock dimmajag minns faktiskt inte jättemycket av det. Men det var ett tag sen jag skrev om min återhämtning, och tänkte ge en kortLees verder

Idag är det två veckor sedan jag fick min sista strålbehandling. Livet börjar så smått att plana uti alla fall stressen. På det stora hela mår jag rätt bra, men jag är fortfarande trött. Jag tänkte ägna det här inlägget åt, deels voor mijn eigen bestwil, men även om det finns någon annanLees verder

Idag har jag och min hund Boyo träffat vår kompis Tone. Som vanligt pratade vi alldeles för mycket och länge, så vi knappt hann med att fotografera innan det blev alldeles för kallt. Till och med jag, som normalt sett tycker att det här vädret är alldeles lagom, småfrös. Men vi hann få till det,… Lees verder

I skrivande stund har jag tre strålbehandlingar kvar. Tre dagar den här veckan, sen är jag helt färdig med behandlingen för den tumör som min kropp fått för sig att producera. Cancer. Ett ord jag inte riktigt hade föreställt mig att jag skulle använda i relation till mig själv, trots att det är rättLees verder

Nu har det gått 4½ vecka (ganska exakt en månad) sedan min sista cellgiftsbehandling. Det tog mig säkert ett par veckor att fatta att jag inte behöver uppleva biverkningarna igen. Det har jag gråtit av tacksamhet för. För en vecka sedan fick jag min första strålningsbehandling, vilket gör mig väldigt sova-trött, men går inte attLees verder