Mi piace pensare alle cose. Mi piace anche mettere in discussione le cose – a volte solo per il gusto di farlo.
Mi metto a nerd in alcune cose. Altre cose a cui sono estremamente disinteressato.
Sono anche diventata una zia del cambiamento climatico, nonostante il mio finora, nel contesto, giovane età.
Su questo blog puoi leggere la maggior parte di ciò che si adatta al mio mondo di pensiero. Dalla critica sociale alla bellezza 40+ a storie imbarazzanti a…
benvenuto! 🙂
Jag håller på att läsa boken the Four agreements (ej adlink) av don Miguel Ruiz. Boken handlar om livsvisdomar, och det första kapitlet handlar om hur vår verklighet är en dröm. Jag tänkte diskutera det, eftersom jag har en del frågor omkring det hela. Vi får se vart vi hamnar i slutänden.
Men innan jag börjar måste jag bara konstatera att shit, vad det är gott med riktigt hett te, drucket ur en kopp utan öra.
Iniziare con med är konceptet om att våra liv är en dröm inte är nytt för mig. Jag har läst ytterligare några kapitel i boken och faktum är att än så länge är inget nytt. Jag har läst/hört/tänkt om det mesta jag läser, men den här gången är det uttryckt på ett lite annorlunda sätt. Jag tycker att det är trevligt att bli påmind om det här sättet att tänka.
Don Miguel Ruiz behandlar urgamla, indianska traditioner, och konceptet att våra liv och vår gemensamma verklighet är en dröm bygger på att vi alla har överenskommelser om hur saker och ting fungerar. Som barn lär vi oss från våra föräldrar, syskon, far- och morföräldrar, dagisfröknar, lärare och klasskompisar, hur livet är och fungerar. Vi bygger vår egen uppfattning om hur världen ser ut, hur livet och allt annat fungerar, på allt vi lär oss från andra. Det finns nog många som argumenterar för att vi som vuxna förändrar våra värderingar, och det kan säkert stämma. Men det förutsätter att man har insikten om vart de man redan har kommer ifrån och hur man förändrar dem.
De här överenskommelserna handlar dock inte enbart om vårt eget liv, vår egen närmaste omgivning och så vidare. Det finns också överskridande överenskommelser och övertygelser om hur världen ser ut. Till exempel att jorden är rund. Att gräset är grönt och himmelen blå. Att vi får mjölk från kor och att många äter fläskkött. Att tiden går och alla blir äldre.
Det blir väldigt tydligt om man tittar på hur olika kulturer fungerar – människor från olika ställen har helt enkelt olika sätt att uppfatta världen, med olika normer och värderingar. Det är ett oerhört bra exempel på hur de här överenskommelserna fungerar. Ett kristet land fungerar på ett visst sätt, medan ett land som har en annan religion fungerar på ett annat sätt – för att överenskommelserna som går i arv generation efter generation är på ett visst sätt i vardera landet.
Ett annat bra exempel på hur gemensamma överenskommelser kan skilja sig är inom politiken. Politiska partier har en världsbild och en dröm om hur deras verklighet skulle kunna fungera, vilket givetvis skiljer sig en hel del från varandra. Den socialdemokratiska drömmen ser väldigt annorlunda ut i jämförelse med den Kristdemokratiska. En centerpartistisk dröm ser oerhört annorlunda ut vid sidan av en Sverigedemokratisk sådan. I sådana här sammanhang kan det ju bli svårt att jämka partiernas drömmar så att det går att samarbeta – särskilt just nu, med tanke på hur märklig just svensk politik är idag.
Jag köper det mesta i det här konceptet rakt av. Mest för att jag funderat omkring det i runt tjugofem år eller så, och har konstaterat att ja, såhär är det. I alla fall såsom jag väljer att förstå hur världen, livet och universum fungerar. Detta innebär dock inte att jag har en del frågor.
Ett faktum som ställer till det en hel del är att det inte bara är en överenskommelse om hur världen ser ut. Alla kristna har inte exakt samma syn och uppfattning om världen. Den färgas också av vart vi bor, hur vi har växt upp, vilken övrig kultur vi tillhör, vilka politiska åsikter vi har och så vidare. Överenskommelserna blandar sig vilt och kan skapa enorma konflikter inom oss.
Att mina egna överenskommelser inom mig själv om hur allt fungerar och “è”, är en sak. Men hur mycket kan jag som enskild individ påverka de gemensamma överenskommelserna om att gräset är grönt, himlen är blå, att jorden är rund, att alla blir äldre, e così via? Vi är så många människor att jag är osäker på hur tusan det skulle gå till. Mest är vi ju en grå massa av folk. Ska man lyckas göra sig hörd, behöver man vara en sån där oerhört karismatisk person då? Måste man skaffa en Youtubekanal och bli en superkänd youtuber?
Och hur gör man för att leva i den gemensamma verkligheten om ens egna överenskommelser och föreställningar avviker från det där med grönt gräs, blå himmel, fläskkött och ålder? Hur skulle världen se ut om alla levde efter sin egen dröm? Måste det inte finnas en gemensam verklighet för att vi, i våra fysiska kroppar, ska fungera?
Jag kommer med all största sannolikhet att skriva mer om det här. Jag ska dels läsa färdigt just den här boken – sen har jag tre böcker till av samma författare. Och jag råkar dessutom tycka att allt det här är helt otroligt intressant. Det ger mig hjärngymnastik som jag har saknat enormt. Dessutom ger det mig en lika enorm lust att förändra mig själv och forma mig en ännu starkare och tydligare bild (min egen överenskommelse med mig själv) om hur jag själv, livet och världen fungerar.
Che cosa posso fare säga på rak arm är att den här boken bara förstärker mina åsikter om att det är för många människor på jorden, att jag inte vill vara eller ta del av den gemensamma överenskommelsen om hur världen fungerar, och att jag vill bort från stan och leva nära naturen där det är tyst. Jag vill vara min egen fackla, och jag vill leva på ett sätt som skiljer sig en hel del från stadslivet. Jag vill också attrahera människor in i mitt liv som har något att faktiskt ge, och som jag har något att ge.
In altre parole, brava gente, det här med andlig utveckling är helt fantastiskt. Jag kan verkligen inte säga något annat. Det är dags att skapa förändringar i mitt sätt att tänka, och att skapa mitt liv utifrån dem.
Jag ska skriva ett inlägg om nästa kapitel också – det handlar om språket och dess makt. Det kommer också att bli superspännande.