Mi piace pensare alle cose. Mi piace anche mettere in discussione le cose – a volte solo per il gusto di farlo.
Mi metto a nerd in alcune cose. Altre cose a cui sono estremamente disinteressato.
Sono anche diventata una zia del cambiamento climatico, nonostante il mio finora, nel contesto, giovane età.
Su questo blog puoi leggere la maggior parte di ciò che si adatta al mio mondo di pensiero. Dalla critica sociale alla bellezza 40+ a storie imbarazzanti a…
benvenuto! 🙂
E, So che sto assillando molto sul mio yoga, ma sta occupando parecchio della mia vita in questo momento. E oggi ho scoperto qualcosa di nuovo, ancora. Te l'ho detto che ho perso circa metà del mio culo, e ora ne ho perso un bel pezzo – ancora.
E a questo ormai ho perso così tanto del mio sedere che sta iniziando a sembrare di dimensioni normali. Almeno ai miei occhi, quando provo a guardarmi allo specchio dell'ingresso. io ho mai mai in tutta la mia vita ho avuto un culo di dimensioni normali. io ho sempre aveva un culo gigante come me sempre hanno voluto nascondersi con maglioni lunghi, giacche e così via.
Questo è un'esperienza completamente nuova per me. Anche la sensazione è diversa. Mi sono abituato a spremere il culo quando sono a letto e vado a dormire, solo per essere a conoscenza di eventuali cambiamenti. La prima volta che ho reagito oggi è stato quando ho provato una giacca che era rimasta incompiuta per molto tempo. Per la prima volta, la schiena era completamente piatta, nessun grosso culo che sporgeva in fondo. Quando ho finito di cucirlo e ho riprovato, ho pensato di dare un'occhiata al culo senza giacca che pendeva – e tamejtusan.
io non ho avuto me lo aspettavo. Affatto, in realtà. Almeno non dopo solo due settimane di yoga (dopo il mio muscolo sovraccarico solo nel culo e nella parte posteriore della coscia). Ma a quanto pare va via, nei posti dove le cose accadono davvero. Incredibile. 😮
e parlando a proposito di quella parte posso dire che adesso dopo due settimane di yoga comincio a sentire una certa stanchezza nei glutei. Jag är lite osäker på om det kan vara så att inflammationen (som jag tror att det var fråga om) inte läkte ut helt, eller om det beror på att det försvinner så mycket på arslet att jag går runt med en ständig.. lite som träsmak i arslet, fast att det är konstant i stället för tillfälligt.
Därför tog jag mig friheten att ta en träningsfri dag idag, och så planera om mina yogapass en aning framöver. För jag vill inte göra ett nytt uppehåll på obestämd tid. Jag kan visserligen göra annan sorts träning i stället, men det är yogan jag vill göra och som jag anser ger bäst resultat.
Men jag vill verkligen slippa göra ett till uppehåll – och därför blir det lite omplanering av passen. Jag har börjat leta efter asanas (positioner) som fokuserar på mage/midja och under en period framöver kommer jag att hoppa över sådant som stretchar just rumpa och lår. Det är synd, men jag anpassar hellre än låter bli helt.
Det är verkligen en berg- och dalbana, det här med yogan. Den gör underverk för min kropp när det gäller värk, rörlighet, mina knän, smidighet och så vidare. Den gör också underverk för hur jag ser ut – ovviamente, med tanke på mitt arsel. Det är bland annat därför jag vill slippa göra ett uppehåll till, eftersom jag blir så rastlös och orolig över att förändringarna jag är ute efter ska utebli. Och under uppehållen händer det ju inte ett smack, av uppenbara skäl.
Och eftersom jag fått se med egna ögon, på min egen kropp, att det faktiskt är möjligt, blir jag girig. Hungrig vill ha mer, eller hur man nu säger. Och när ingenting händer blir jag livrädd att det helt plötsligt ska sluta, att jag liksom kommer att fastna någonstans mittemellan. Och jag vill komma mycket, mycket längre än hit.
Vissa dagar är jag så nöjd att jag nästan smäller av. Andra dagar blir jag deppig och tänker att jag aldrig kommer att nå mina mål. Och så håller det på – fram och tillbaka. Just nu känner jag mig dock positiv som tusan. Come posso sentirmi diversamente quando ho un culo più o meno normale, così come? 😀
È una fortuna che questo è il mio blog così posso decidere da solo quanto tormento per lo yoga. Scava Per quelli di voi che leggono, basta scorrere se muori di noia dalla mia chat di yoga. Per te che leggi davvero chiaramente – grazie per aver dedicato del tempo per unirti a me nel mio viaggio nello yoga. È apprezzato. ♥