Jeg liker å tenke på ting. Jeg liker også å stille spørsmål ved ting – noen ganger bare for det.
Jeg nerdet meg inn i noen ting. Andre ting er jeg ekstremt uinteressert i.
Jeg har også blitt en klimaendringstante, til tross for min så langt, i konteksten, ung alder.
På denne bloggen kan du lese det meste av det som passer inn i min tankeverden. Fra sosial kritikk til skjønnhet 40+ til pinlige historier til…
Velkommen! 🙂
… ikke mange knop med yoga er gjort. I det hele tatt, faktisk. Det er nå en uke siden jeg gjorde min siste yogaøkt – og jeg savner det. Muskelbetennelsen min eller hva det er, der under den ene baken og ned på baksiden av låret, har ikke gitt opp ennå. Det begynner å bli mye bedre, men er fortsatt ikke bra. Du aner ikke hvor frustrerende det er.
Det minste problemet er at jeg ikke kan gjøre yoga. Og tro meg når jeg sier det; det er fysisk umulig. I prinsippet strekker hver eneste posisjon baksiden av låret og baken på en eller annen måte. Det er ikke mulig, fordi jeg ikke kunne bøye meg fremover i det hele tatt uten mer eller mindre å dø.
Men det er andre småting som er enda mer patologisk irriterende. Som å ikke klare å lene meg til siden når jeg sitter på dassen, å tørke meg (alle jenter vet hva jeg mener). Som å trenge støtte for å reise seg fra en stol. Som om det er en muskel som brukes til å skyve vekk når du går, og det blir derfor vanskelig å gå opp trappene eller opp en bakke. Jeg unngår bakker så langt som mulig nettopp fordi det gjør vondt, men jeg bor i tredje etasje – hvor morsomt det er kan du finne ut selv.
Men det er også så latterlige småting som å gjøre det dritt å knytte skoene. Jeg har en dum balanse, så jeg må sette foten på en stol når jeg knytter dem – men å knapt kunne bøye seg fremover for å nå skolissene, fordi det gjør vondt i rumpa og på baksiden av låret! Du skjønner hvor flaut det er. For ikke å snakke om å plukke opp hundebukk. For da må jeg ned bakken, uansett hvor vondt det gjør. Det blir en veldig bredbeint hundepukking, kan jeg si.
Så dette med å lage en brett fremover (stå dobbel vekt med hendene på ryggen og hodet mellom knærne, type) akkurat nå er det helt utelukket. Ikke fysisk gjennomførbart. Så i stedet for å gjøre det jeg vil og har det best med – yoga, Jeg har i stedet likt å trene armene og midjen. Dette er det jeg ellers ville sett på som et supplement til yoga, men fordi jeg vil gjøre NOE uansett, så det har fått lov til å være slik, samtidig som. Og sannsynligvis kan jeg fylle meg rundt 40 minutter med det, så det fungerer.
Men det er ikke min favoritt treningsform – langt fra. Yoga har liksom blitt smokketeppet mitt på den fronten. 😀
Det er noen enstaka fördel jag kan se med det här – faktiskt bara en enda. Det är att – jag har gjort min yoga dagligen sedan den 1 mars. Kroppen har inte fått någon direkt paus eller vila, förutom när det varit som allra, allra varmast. Men till och med då var det bara några få dagar som jag begränsade yogan i intensitet och antal minuter (till knappt något alls). Det här är något helt annat. Kanske att min kropp bestämde sig för att den behöver lite vila för att landa och ta nya tag. Min privata åsikt är att den vill förfalla igen under de här dagarna – men då blir det en rejäl reset när jag sätter igång igen.
För övrigt kan jag skvallra om att en höstkappa jag sydde förra hösten, som då satt rätt tight, numer hänger och dinglar när jag tar på mig den. Fortfarande snygg, men synligt stor.
*tjejpiper lite*
Så jag ser verkligen fram emot att den här inflammationen eller vad tusan det är, ska ge med sig, så att jag kan sätta igång igen. Bh’arna jag köpte och fick hem för några dagar sedan är redan halvvägs till att bli för stora. Trots att en av dem är min favorit, sitter ingen av dem särskilt bra. Det är som att jag är nånstans mitt emellan storlekar, vilket är vansinnigt frustrerande. Jag har massor med mål med min yoga, nu när jag börjar se att det verkligen har hänt saker under den här tiden. Det kanske till och med har hänt mer än jag trodde.
Så håll tummarna för att alla de värktabletter jag stoppat i mig, alt liniment smurte jeg skinke og lår med, alle de korte hundeturene og alt jeg hadde den siste uken, gjør hans del og at jeg blir det egnet for kamp snart igjen. Fordi jeg ikke tåler tamejfan.
Jeg vil ha yogaen min.