Haluan ajatella asioita. Haluan myös kyseenalaistaa asioita – joskus vain sen vuoksi.
Nörtin itseäni joihinkin asioihin. Muut asiat, joista olen erittäin kiinnostunut.
Minusta on tullut myös ilmastonmuutostätti, toistaiseksi omistani, kontekstissa, nuori ikä.
Tästä blogista voit lukea suurimman osan siitä, mikä sopii ajatusmaailmaani. Sosiaalikriitikasta kauneuteen 40+ kiusallisille tarinoille…
Tervetuloa! 🙂
Siitä on melkein kaksi kuukautta, kun tapasin Tonen viimeksi. Se on useita viikkoja pidempi kuin ennen. Elämä tavallaan esti, muun muassa vilustuneena Tonen puolella, mikä rimmaa huonosti kemoterapiahoitojen aiheuttaman infektioalttiudeni kanssa. Joten oli vähän ylimääräistä hauskaa nähdä tänään, vain koska.
Olen niin uskomaton glad för Tones skull, när det gäller väldigt många saker. En sådan sak är att hon har börjat hitta sin stil. När jag träffade Tone allra första gången hade hon precis börjat utforska det här med att vara kvinna, och hennes smak var inte fullt så utvecklad som den har hunnit bli nu. Det är inte ett dugg konstigt – någonstans måste man ju börja, och det gäller ju även women-to-be. Men det är roligt att se henne nu, när stilen börjar bli mer tydlig och sammanhållen.
Sen händer det ju saker med kroppen också. Hon har börjat få tydliga bröst – inga g-kupor, men helt klart tydliga bröst. Jag själv har ju inte befunnit mig i Tones situation, men kan ändå någonstans förstå och relatera till glädjen att växa in i en kropp man trivs i och faktiskt gillar. Jag är fortfarande sådär löjligt nyfiken på hur Tone kommer att se ut när hon liksom är “valmis”.
Det är roligt att fotografera Tone. Hon blir mer och mer bekväm framför kameran, och det märks. Jag tror också att hon blir mer och mer mjuk i sitt sätt att röra och föra sig.
Hennes inre tant (som hon envisas med att säga) blir tydligare och tydligare för varje gång vi träffas. Första gången vi sågs, kunde jag se både en man och en kvinna, men de var lika tydliga. Nu har tanten tagit över, även om jag fortfarande kan se litegrand av mannen Thomas som hon var för inte alltför länge sen.
minä tiedän sen jag tjatar lite om det här, men det är verkligen roligt att få vara med på den här resan. Även om jag själv inte har gått igenom just detta, så finns det ändå enstaka saker där vi kan relatera till varandra.
Om någon månad är det dags igen – och eftersom jag snart får min sista cellgiftsbehandling hoppas jag att jag kommer att orka ge mig ut på miljö-äventyr med tillhörande fotografering tillsammans med Tone och våra knäppgökar till hundar. ♥
Håll utkik så du inte missar nästa galleri på den gradvisa förvandlingen från Thomas till Tone!