Mér finnst gaman að hugsa um hlutina. Mér finnst líka gaman að efast um hluti – stundum bara til þess.
Ég nörda mig í suma hluti. Annað hef ég einstaklega lítinn áhuga á.
Ég er líka orðin loftslagsbreytingafrænka, þrátt fyrir mitt hingað til, í samhenginu, ungur aldur.
Á þessu bloggi má lesa flest það sem passar inn í minn hugsunarheim. Frá samfélagsgagnrýni til fegurðar 40+ að vandræðalegum sögum til…
Velkominn! 🙂
För några år sedan hade jag turen att ärva lite pengar. Det gjorde att jag kunde köpa på mig rätt stora mängder tyg. Framför allt köpte jag på mig två bastyger i stor mängd. Jag köpte bomullsjersey (svart, auðvitað) och en linne/viskos-blandning (också svart) som jag har använt till nästan alla överdelar de senaste åren.
Með öðrum orðum, ni anar inte vilken lyx det är att ha mycket tyg hemma. Närhelst jag behövt något nytt har jag kunnat sy upp det utan dröjsmål. Det är så otroligt praktiskt att det nästan är skamligt. Därför är det med ett faktiskt rätt stort mått av stress jag finner mig själv utan bastyger. Igår klippte jag upp det sista av min bomullsjersey (det håller på att bli ett linne), och nu är jag jättestressad över att inte ha något kvar att sy fler linnen och annat av.
Linne/viskos-blandningen tog slut här för några dagar sen. Jag upptäckte i och för sig att jag har kanske två meter skrynkligt sådant, som får hänga ut sig innan jag använder det (det skrev jag om tidigare, ekki satt?), och jag har dessutom en del redan sydda kläder som jag inte tycker om, som jag kan roa mig med att sy om ifall att jag har lust att känna mig extra kreativ.
En það er inte det enda som är slut. Nästan alla mina byxtyger är slut – i alla fall de tjockare och kraftigare som är bra att ha höst/vinter. Just nu har jag kanske 8 meter tunn twill som jag tänkt till sommarbyxor. Men efter att ha räknat efter och undersökt saken har jag kommit fram till att jag nog inte behöver fler sommarbyxor. Jag tror att jag har tre eller fyra par, och ska korta av ett par långbyxor jag sydde i denim – som krympt på längden, av alla håll möjliga.
Nú hef ég gert það mest lite andra, lösa tyger hemma. Såna som i och för sig är snygga, men som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Och med tanke på att jag har så många mönster som fortfarande är osydda (av alla jag investerat i det senaste året), blir jag lite småknäckt. Fördelen är att jag kommer att kunna ägna sommaren åt att lida i stället för att försöka sy i värmen som troligen kommer, och vid det här laget har jag nog sommarkläder så jag klarar mig.
Strax. Jag har vant mig vid att ha sådär löjliga mängder bastyg hemma. Jag saknar det, och jag vill ha det igen. Men att köpa hem 50 meter av ett tyg, det kostar. Och vill man då ha flera olika tyger – og, då är det lätt att räkna ut att det blir väldigt många pengar.
Och förvisso; det här är ju något jag gillar att göra, så för all del. En eins og ég sagði var; det kostar – och just nu har jag inte möjlighet att köpa hem något tyg alls. Dessutom har jag ju satt köpstopp under en period, på grund av yogan och den förväntade fysiska förändringen.
En þá, jag gillar inte att vara tygpank. Det är jättejobbigt. Usch, vad jag känner mig fattig. Tursamt nog finns det ju enorma mängder tyg därute att köpa hem – og trúðu mér, det kommer jag att göra. Så småningom.