Mér finnst gaman að hugsa um hlutina. Mér finnst líka gaman að efast um hluti – stundum bara til þess.
Ég nörda mig í suma hluti. Annað hef ég einstaklega lítinn áhuga á.
Ég er líka orðin loftslagsbreytingafrænka, þrátt fyrir mitt hingað til, í samhenginu, ungur aldur.
Á þessu bloggi má lesa flest það sem passar inn í minn hugsunarheim. Frá samfélagsgagnrýni til fegurðar 40+ að vandræðalegum sögum til…
Velkominn! 🙂
För några dagar sedan såg jag en annons på Facebook, betald av Västerås kommun. Annonsen riktade sig mot studenter och erbjöd möjligheten att skaffa sig extrapoäng till sin CV genom att bli god man. Jag delade annonsen i mitt flöde med en kommentar om att jag tycker att det är fullständigt vansinne. Flera som kommenterade tyckte precis tvärtom.
Fyrir þá sem inte vet, så är en god man (eller en förvaltare) en person som åtar sig att hantera en annan persons ekonomi. Det handlar om personer som av olika skäl inte klarar av att betala sina räkningar själva, eller har andra behov som har med bland annat ekonomi att göra. Det kan handla om en väldigt stor variation i vilka behov som finns, og hvers vegna.
En del har behov av någon som betalar räkningarna för att de är gamla och inte vet hur man beter sig omkring en dator, än mindre Internetbanken. Andra för att de har exempelvis psykisk ohälsa som gör att de under perioder inte klarar av att ta hand om de mest basala behoven, som till exempel att betala räkningarna.
En god man kan ha flera rättigheter, och en förvaltare desto fler.
Vad det egentligen handlar om att en sådan här person ges rätten att gå in och styra och ställa i någon annans liv. Som huvudman (person med behov av stödet) har man lite olika rättigheter, beroende på om det är en god man eller förvaltare man har. Den förra har inte lika stora möjligheter att styra och ställa, men en förvaltare kan göra i princip vad som helst utan att man har något att säga till om.
Det är alltså rätt stora grejer det är frågan om. Vi pratar om folks liv. Beroende på det skick huvudmannen är i, är det inte alls givet att man har koll på vad den gode mannen eller förvaltaren håller på med. Som huvudman är man alltså rätt utsatt i den här positionen, även om det är ett stöd.
ég hef, med min bipolära diagnos, själv varit i otroligt dåligt skick. Jag har lyckats strula till mitt liv in absurdum, och under en period ansåg jag mig själv ha ett väldigt stort behov av en god man. Jag har haft tre, varav två av olika skäl och på olika sätt inte gjorde sin uppgift särskilt bra. Och då var de ändå vuxna människor, varav den ena hade lång erfarenhet som god man.
Att sätta studenter på att ta hand om andra människors ekonomi är en risk. Inte för att jag tror att studenterna skulle fuska eller medvetet göra fel. Men allt handlar inte bara om siffror på ett papper och inloggningsuppgifter till någons Internetbank.
En student kan vara både smart, kunnig och driven. Det en student ofta inte har, Hins vegar, är livserfarenhet och empati av den sorten som kan behövas i rollen som god man. Medan det är vanligt att just många äldre som av ett eller annat skäl inte är förmögna att ta hand om sin ekonomi längre, finns det många andra som har behov av samma stöd och hjälp.
Under den tid jag själv hade god man var det många saker som var väldigt krångliga med min ekonomi som några år tidigare varit fullständigt obefintlig. Det var enormt mycket att reda ut, och tro mig när jag säger det – jag hade inte velat ha en student röra omkring i den grytan. Det blev inte bra, trots den gode man jag hade just då.
Idag är det många som lyckats strula till sina liv i väldigt hög grad. Att en student ska gå in och reda upp det känns i mina ögon extremt osäkert.
En það er inte bara för huvudmännens räkning jag ser risker med det här. Västerås kommuns annons framställer det här som ett enkelt sätt att tjäna en extraslant och få en snygg CV. Det kan säkert vara sant – men vad händer om den här studenten gör fel? Vad händer om studenten blir anmäld till Överförmyndarnämnden, eller någon annanstans (tänk JO eller liknande)?
ég veit það åtminstone Västerås kommun anser sig ha gott med kunskap för att bistå sina gode män, men i min erfarenhet håller de nämnda gode män om ryggen snarare än hjälper huvudmännen. Det blir alltså någon slags märklig intressekonflikt som inte är helt ok. Jag har själv varit i en position där jag bett ÖFN om hjälp men inte fått det eftersom min dåvarande gode man inte bett om det. Det slutade med radvis med anmälningar från min sida om hur ÖFN sköter sina huvudmän, och varför gode män tillåts bete sig lite hur som helst om det inte tjänar huvudmannen.
Sedan har vi ytterligare en fråga om det här med huvudmän. Det är som sagt var inte bara gamla, dementa personer som behöver gode män eller förvaltare. Det kan vara personer med svåra, psykiska diagnoser som inte automatiskt är lätthanterliga. Det kan vara svårt kriminella, det kan handla om ensamkommande flyktingbarn – eller så otroligt många andra varianter på personer med behov som övergår vanliga behov.
Och även om jag är helt med på att studenter är smarta, drivna, kunniga och så vidare, så anser jag också att de inte har den kompetens som krävs för att kunna hantera det här på ett bra sätt. Förståelsen för hur en situation kan uppstå, vilka kedjereaktioner som kan utlösa olika handlingar, är inte alls automatiskt där i en student. Det krävs livserfarenhet för det, och min personliga åsikt är att man behöver ha det för att ens övervägas för den här uppgiften.
Jag inser att det är många som är av en helt annan åsikt än jag. Það er allt í lagi. Men jag har å andra sidan både många och långa åsikter om det här med gode män/förvaltare och hur framför allt Västerås kommun (því þetta er þar sem ég bý) hanterar personer med behov av stöd och hjälp. Om det inte framgått, är det ingen smickrande syn jag har på kommunen.
ég held jag ska ta och skriva ett inlägg som enbart riktar in sig på farorna med sossestyre, och varför den svenska tycka-synd-om-mentaliteten är så extremt farlig. Jag har massor att säga om den saken, så det kan nog bli ett kul inlägg (tur att jag är så lättroad).
En til återgå till det där med gode män; i stället för att rekrytera studenter till rollen som gode män borde Västerås kommun göra upp med sin egen mentalitet och i stället börja använda sig av professionella gode män och förvaltare. För det finns faktiskt – här i stan, Auk þess. Men eftersom Västerås kommun har en så extremt märklig inställning till det mesta, så vägrar man ha med professionella att göra (vilket också visat sig i frågan om húsnæðisstuðningur).
På återhörande om saken!