Mér finnst gaman að hugsa um hlutina. Mér finnst líka gaman að efast um hluti – stundum bara til þess.
Ég nörda mig í suma hluti. Annað hef ég einstaklega lítinn áhuga á.
Ég er líka orðin loftslagsbreytingafrænka, þrátt fyrir mitt hingað til, í samhenginu, ungur aldur.
Á þessu bloggi má lesa flest það sem passar inn í minn hugsunarheim. Frá samfélagsgagnrýni til fegurðar 40+ að vandræðalegum sögum til…
Velkominn! 🙂
Av lite diverse skäl – mest för att jag hade en trött dag idag, blev min och Tones fotosession helt enkelt – inomhus. Det var länge sen jag fotograferade inomhus på det här viset, men kände mig inspirerad av några rätt gamla bilder jag tittat en del på de senaste dagarna. Och när jag såg resultatet på Tone insåg jag (hon har ingen talan här, egentligen 😀 ) att hon måste ha en damhatt. Det ser faktiskt vem som helst.
Det är ungefär en månad sen jag träffade Tone senast, och som vanligt har det hänt grejer. Just nu verkar det hända rätt mycket med hennes kropp – och det syns skillnad. Inte så att du som ser fotografierna kanske ser det, men jag som träffar Tone i verkligheten tar mig friheten att titta rätt nogsamt.
Idag blev det närbilder – och även om man inte kan tro det, så kan en närbild kräva rätt mycket arbete av resten av kroppen. Fråga Tone får ni se. Hon kan gnälla rätt friskt ibland när jag bänder och vrider henne åt alla möjliga håll för att få vinkeln jag vill ha. Men jag tror att hon överlevde dagens gymnastiska pass – till och med efter att jag visade en yogaövning för att sträcka ut ryggen.
ég veit ekki vad ni som tittar tycker, men för mig är det en enorm skillnad nu från bara förra gången jag träffade Tone. Visst finns det mycket kvar att göra – men för mig känns det som att hennes kropp så smått börjar hitta sitt sätt att uttrycka den där omtalade kvinnligheten på. Och det är så otroligt roligt att se. ♥
Och helt bortsett från fotograferingen och resultatet – idag har jag för första gången upplevt nöjet med att ge bort saker jag inte själv behöver. Jag lärde mig sticka för ett par år sen, och har således en drös främst trekantssjalar som ligger och samlar damm i diverse kassar. Jag gillar dem förvisso, men använder dem inte. När jag insåg att Tone inte äger en vettig sjal blev det helt plötsligt så att hon helt plötsligt är stolt ägare till tre.
That’s a win-win situation in my book.
Beroende lite på hur väder och vind ser ut i januari när vi ses nästa gång, kanske det blir en till inomhusfotografering. Varken jag eller Tone är överdrivet förtjusta i kyla, nämligen. Och nu när hon har några sjalar har jag eventuellt någon idé omkring det. Det är roligt att vara fotograf ibland – så är det.
Men tusan, með öðrum orðum, vad roligt det är att följa med på den här resan.♥