Lubię myśleć o rzeczach. Lubię też kwestionować rzeczy – czasami tylko ze względu na to.
Wbijam się w pewne rzeczy. Inne rzeczy, które mnie bardzo nie interesują.
Zostałam też ciocią zmian klimatycznych, pomimo moich dotychczasowych, w kontekście, młody wiek.
Na tym blogu możesz przeczytać większość tego, co pasuje do mojego świata myśli. Od krytyki społecznej do piękna 40+ do wstydliwych historii…
Witamy! 🙂
Minęło dużo czasu odkąd poznałem Tone'a. Właściwie całkiem trafne (mniej więcej) dwa i pół miesiąca temu. Życie stanęło na przeszkodzie, z różnymi przeziębieniami, praca dla niej, i tak dalej. Ale dzisiaj, Wreszcie, przyszliśmy na strzelaninę.
Zapytałem jednego zapytaj Tone'a wczoraj, som jag hoppas att vi kan diskutera vid något tillfälle eftersom jag är väldigt nyfiken. Jag frågade henne om hennes bild och upplevelse av det här med att vara kvinna har förändrats sedan hela den här processen startade för hennes del.
Och jag vet – det är en stor fråga. Det är kanske ingenting man slänger ur sig ett hastigt svar på. Av det skälet fick jag inte heller något vettigt svar. 😀 Det är ok – det kommer fler dagar att prata om det. Jag skulle kanske inte själv kunna komma fram till ett vettigt svara, bara sådär hux flux.
Bez względu, så var det som vanligt väldigt trevligt att ses. Idag har vi för första gången varit på Vallby friluftsmuseum här i Västerås. Det är en otroligt mysig miljö att vara i – i alla fall som vuxen. Jag var där många gånger som barn och tonåring, och då var jag inte fullt så imponerad. Men vi lyckades få till ett helt gäng bilder, trots relativt ruggigt höstväder. Blåsigt, småkallt – och dessutom lite regn i sluttampen.
Det vi ser idag är Tone, mitt i vardagen. Såhär ser hon ut när hon jobbar, lub o to chodzi, tylko jest. Jag vet att jag ofta skriver just den här frasen när det gäller Tone, men alltså.. jag upphör inte att fascineras över hur annorlunda allting är nu, i jämförelse med första gången vi träffades sommaren 2022. Det går liksom inte att jämföra. Den som var Thomas – det är som att titta på bilder av en bortgången tvillingbror. Helt galet.
Som ni ser har jag också smugit in en bild på min hund som givetvis följde med, och dessutom en bild på en get. När man fotograferar och skriver på sin egen blogg får man fuska och stoppa in såna bilder i smyg – det vet jag, för det står i min alldeles egen lag. ♥
Nu tänker jag se fram emot att träffa Tone igen, och se vad som har hänt då. Vi får se vart fotograferingarna kommer att ske framöver – lika illa som jag tycker om sommaren, tycker nämligen Tone om vintern. 😀 Så om det blir ute, eller om vi hittar något bra ställe inomhus – to się okaże.