Ich denke gerne über Dinge nach. Ich frage auch gerne Dinge – manchmal nur deswegen.
Ich beschäftige mich mit einigen Dingen. Andere Dinge, an denen ich äußerst uninteressiert bin.
Ich bin auch eine Tante zum Klimawandel geworden, trotz meiner bisher, im Kontext, Junges Alter.
Auf diesem Blog können Sie das meiste lesen, was in meine Gedankenwelt passt. Von der Gesellschaftskritik zur Schönheit 40+ zu peinlichen Geschichten zu…
Herzlich willkommen! 🙂
Das ist eine Fortsetzung von mir vorherigen Post wo ich das Chaos in Frage stelle, das derzeit in der Wohnungsbeihilfe in der Gemeinde Västerås vor sich geht. Heute setze ich meine Befragung fort und gehe auch darauf ein, wie die Auswirkungen von Chaos für unterstützungsbedürftige Menschen aussehen können.
In meiner Vergangenheit post Ich habe beschrieben, was im Moment in der Wohnungsbeihilfe in der Gemeinde Västerås vor sich geht. Es ist ein Chaos wie kein anderes, was sehr viele Menschen betrifft. Und dann spreche ich nicht von den Politikern, die entscheiden, oder die Beamten, die täglich an diesen Themen arbeiten, betroffen sind (obwohl derzeit vor allem Beamte voll sind), aber die Personen, die diesen erstaunlichen Service nutzen, der Wohnhilfe tatsächlich ist.
Diejenigen, denen gewährt wird Wohngeld braucht Unterstützung im Alltag. Es kann alles sein, von der Unterstützung bis hin zum Funktionieren des Alltags, zu einer bestimmten Zeit auftauchen, daran zu denken, zu gebuchten Meetings zu gehen, zum Beispiel mit dem Gesundheitswesen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen oder etwas anderes, aber es kann genauso gut eine soziale Teilleistung sein.
Was auch immer der Zweck ist mit individuellem Wohngeld, es bedeutet einen Fixpunkt im Alltag, etwas, um das herum ein Mensch sein tägliches Leben aufbauen kann. Die meisten Menschen, die Wohngeld benötigen und erhalten, haben einen großen Bedarf an Routinen, Stabilität, feste Beziehungen – die sie durch ihren Wohnungsunterstützer bekommen. Zumal viele von uns vielleicht nicht sehr gut darin sind, all dies alleine zu erstellen und zu pflegen.
Sie sind so eine unglaubliche Anzahl von Fragen zu stellen, wie dies gehandhabt wird. Ganz zu schweigen davon, wie es bisher gehandhabt wurde, und warum eine Situation entsteht, in der diejenigen am stärksten betroffen sind, die diese besondere Sicherheit und Stabilität am dringendsten benötigen.
Wie zum Beispiel; Ich wette, im derzeitigen Chaos gibt es viele Kunden (wie wir hier in Västerås genannt werden, im Gegensatz zu anderen Kommunen, die stattdessen Benutzer verwenden) som väljer att inte fortsätta med boendestöd trots att de egentligen har behov av det.
Vad händer när det stöd, den rutin, den stabilitet och trygghet de har i livet, försvinner?
Hur många som har jobb att gå till, kommer att fortsätta vara så stabila att de klarar av att fortsätta jobba (im Laufe der Zeit)? Hur många kommer att må så dåligt att den egna ekonomin påverkas – så till den grad att man missar att betala räkningar, halkar efter, kanske får Kronofogden på sig, drabbas av hyresskulder och blir vräkta, inte håller ordning på pengarna så att man kanske inte har råd att ta ut mediciner, und so weiter?
Nu tänker du säkert i ditt stilla sinne att det naturligtvis finns andra insatser som kan gå in och stötta upp. Och visst är det så. Kommunen erbjuder också kontaktpersoner samt gode män och förvaltare. Men tänk dig själv att du lever under en så stor stress att du inte klarar av att lyfta telefonluren för att ta kontakt. Att söka god man eller förvaltare är något som tar rätt lång tid – tiden för handläggning kan ta över ett halvår. Under ett halvår kan det hända enormt mycket knepiga saker med ekonomi, boende och så vidare.
Att situationen med boendestöd ser ut som den gör just nu, ger enormt många ringar på vattnet. Det handlar liksom inte enbart om verksamheterna själva, oavsett om det är kommunalt eller privat. Det handlar till allra största delen om individer, vars liv kan slås i spillror – och som på sikt ger andra konsekvenser som kan vara oerhört kostsamma för samhället (om man nu ska prata ekonomi hellre än om människor).
Att gå från jobb till socialbidrag är en sådan konsekvens. Att gå från rehabiliterad till att återgå i missbruk är en annan. Att tappa kontrollen över ekonomin och bli skuldsatt är en tredje. Att missa bokade möten med vården eller andra viktiga instanser (Försäkringskassan, socialtjänst, Arbetsförmedlingen och så vidare) är en fjärde.
Det är i skenet av sådana här frågeställningar som jag å det starkaste ifrågasätter hur Västerås stad hanterar boendestöd – och för den delen, viele weitere Unterstützungsmaßnahmen für Menschen mit Behinderungen verschiedenster Art. Ebenso stark stelle ich die Einsicht der Politiker in Frage, wie ihre Vereinbarungen mit privaten Akteuren in der Praxis funktionieren. Noch stärker frage ich mich, warum eine Kommune mit Menschenleben als Einsatz spielen darf.
Das ist skitviktiga Sachen, gute Menschen.
ich verstehe das es ist leicht, sich eine gruppe von menschen als graue masse vorzustellen und die einzelnen darin nicht zu sehen. Tatsache ist aber, dass wir Menschen alle Individuen sind, och alla har vi rätt att få hjälp och stöd om och när vi behöver det. De flesta människor tillhör den så kallade “friska” gruppen, och jag är ledsen att säga det – men har ni inte upplevt det själva eller sett någon på nära håll, tror jag inte att ni kan föreställa er hur behovet av struktur, rutin, trygghet och stabilitet kan se ut hos en person som av ett eller annat skäl är skör och instabil.
Det är skitviktigt.
Min alldeles egen, privata åsikt är att det till syvende och sist handlar om människosyn. Jag har skrivit om det många gånger, och tar mig friheten att nämna den äußerst osmickrande svenska tycka-synd-om-mentaliteten som genomsyrar tamejfan hela samhället. Det finns vissa utsatta grupper man kan tycka lite synd om, klappa på huvudet lite förstrött och sedan ta hand om på ett sätt som gör att man kan fortsätta tycka synd om gruppen – och känna sig som en Lite Bättre Människa själv (som inte bara är frisk, utan dessutom hjälpsam till de där Svaga människorna).
Das ist en mentalitet jag är övertygad har växt fram med hjälp av den politiska vänsterkanten. Medan jag å ena sidan sympatiserar och håller med om att ett samhälle måste ta hand om alla medborgare, även de som inte är störst, tuffast och starkast – så finns det sätt som lämpar sig bättre än andra. Att tycka synd om folk på det där nedvärderande och förnedrande sättet finns det ingen som tjänar på. Det säger däremot enormt mycket om den som innehar den här mentaliteten, och det är tyvärr inte särskilt smickrande.
…
Notera att jag aktivt väljer att i så liten mån som möjligt benämna den här gruppen som svag. Jag anser att det förminskar individerna som ingår i den här målgruppen. Jag har egentligen inget bra alternativ, annat än möjligen utsatta (och det finns många varianter på utsatt).
…
Hela den här sörjan innefattar så otroligt många perspektiv att det är lätt att bli alldeles snurrig. Allt eftersom ska jag försöka skriva ur lite olika perspektiv – dels för min egen skull, men också för att förhoppningsvis fler som inte har jättebra koll, ska få möjlighet att få veta hur det kan se ut. Dies ist etwas, das möglichst viele Menschen erreichen muss.
Es passiert nämlich so sein, dass man eine Gesellschaft nicht danach beurteilen sollte, wie viele Unternehmen es gibt, wie viele Speerspitzen es in der Technologie gibt – aber danach, wie man die kleinen Individuen behandelt, die nicht die Fähigkeit haben, so viel Platz einzunehmen wie andere.
Sie können dies gerne teilen! Umso mehr Menschen erhalten einen Einblick, wie sich die Ringe auf dem Wasser ausbreiten, wenn Gemeinden wie Västerås verschwinden, und wie die Folgen teurer sein können als ein funktionierendes Netzwerk, desto besser.