Ich denke gerne über Dinge nach. Ich frage auch gerne Dinge – manchmal nur deswegen.
Ich beschäftige mich mit einigen Dingen. Andere Dinge, an denen ich äußerst uninteressiert bin.
Ich bin auch eine Tante zum Klimawandel geworden, trotz meiner bisher, im Kontext, Junges Alter.
Auf diesem Blog können Sie das meiste lesen, was in meine Gedankenwelt passt. Von der Gesellschaftskritik zur Schönheit 40+ zu peinlichen Geschichten zu…
Herzlich willkommen! 🙂
Jag är en sen tittare, det erkänner jag glatt och villigt. Under årens lopp har jag börjat titta kanske fyra gånger, men inte kommit längre än till fjärde avsnittet. Den här gången lyckades jag, och är nu inne i mitten av åttonde säsongen – och är mindre imponerad än jag hade hoppats.
Jag upplevde samma fenomen med Sons of Anarchy. Det tog också ett antal försök innan jag tog mig förbi första eller andra avsnittet, men där slutade det med att jag älskade hela serien. När det gäller Game of Thrones, Dock, är jag kluven.
Jag borde avguda den här serien. Det är massor med fantasy och medeltidsinspirerat, och jag gillar sånt. Men av någon anledning är jag inte överdrivet förtjust i den. Min spontana tanke, innan jag ens hunnit se färdigt sista säsongen, är att det beror på ett par grejer, über alles.
Den första är att jag inte alls förstår poängen med den döda armén och deras nattkung. Varför finns den ens? Hur har den uppstått? Varför är den så fientligt inställd till de levande? Jag har massor med varför-frågor, men inga svar. Det är naturligtvis möjligt att svaren finns i böckerna, men jag är tyvärr inte tillräckligt intresserad för att läsa dem och ta reda på det.
Den andra saken jag verkligen retar mig på är mängden våld. Medan jag å ena sidan förstår att det är en värld och en tid där det var mycket våld, förstår jag inte varför en stridsscen måste ta så förbannad lång tid. Har precis sett klart avsnitt 3 i säsong åtta, och det är ju mer eller mindre en enda stridsscen rakt igenom – under en hel jävla timmes tid!!! 😮
SÅ jävla kul är det inte att titta på våld. Tatsächlich.
Sen är jag förstås alldeles oerhört blödig och kan inte titta när det flyger hästar åt alla håll. Jag fixar inte det, Recht einfach. Spelar ingen roll att jag vet att det bara är på låtsas – jag finner det extremt obehagligt. Jag tyckte för övrigt att det var precis lika jävla illa när draken dör och återuppstår som ett nattens och kylans kreatur.
Damit, näh. Jag är inte jätteimponerad, det kan jag inte säga. Det är förvisso inte den sämsta serie jag har sett. Men det är långt ifrån den bästa, ens i sin genre. Den är alldeles för våldsam för det. Jag förstår liksom inte poängen med det. Jag kan absolut förstå att det behövs våld i en serie där maktkamp ingår, men i den här serien tycker i alla fall jag att det går till extrem överdrift – ständig.
Däremot kan jag förstå att det finns många som gillar GoT. Det är en snygg serie, snyggt gjord, jag gillar drakarna från bebisar till fullvuxna. Miljöerna är fina, skådespeleriet bra. Och visst kan väl storyn ha sina poänger, antar jag.
Aber dann, Ernsthaft. Våldet. Det är en (våldsam) facepalm på den, Kann ich sagen.
Sen att det är sex och mängder med svordomar och så vidare, det har jag inga problem med. Det är ju uppenbarligen inte en serie för barn, på något som helst vis. Det finns säkert vuxna som känner sig kränkta över just de delarna också, om jag känner vår lättkränkta samtid rätt.
För min del tror jag inte att jag kommer att känna att jag behöver se den här serien igen, när jag sett klart de sista avsnitten. Det kan naturligtvis komma att förändras – jag kanske kommer på att jag måste, för att se vad jag missat. Men det finns annat jag tycker är betydligt roligare att se – till exempel är jag betydligt mer förtjust i House of the Dragon, som jag upplever som betydligt mer lättillgänglig och lättfattlig. Dessutom är det fler drakar i den serien – bara en sån grej, ebenso gut wie. ♥
Dock är jag impad av mig själv att jag lyckats komma såhär långt. Vi får se om jag ids se färdigt på de avsnitt som är kvar i säsong åtta.