Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Nu har jag tränat yoga dagligen i över tre månader. Det är en stor bedrift för att vara jag. Vissa dagar funderar jag på om det på något sätt skulle vara bra att kombinera det med någon slags cardio. Idag satt jag och letade lite på Youtube, och dagens inlägg handlar om vad jag kom fram till.
För lite drygt tio år sedan blev jag supersjuk i min bipolära sjukdom. Samtidigt brände jag ut mig rätt rejält. Jag deltog i en kurs för yrkesverksamma kulturutövare, och jag minns sista gången innan sommaren – vi träffades och fikade tillsammans. Vid det laget hade jag redan insett att jag var i rejält dåligt skick, och bara av att vara där gjorde att min stressnivå gick i taket. Vi pratar snabbaste pulsen, trånga luftrör, suddig blick och så vidare – men inte som i ångest, utan just – stress.
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Idag är jag relativt stabil och i jämförelsevis bra skick (allt är relativt). Men det är länge sedan jag bestämde mig för att jag vill leva långsamt. Helst vill jag bo och leva på ett helt annat sätt än jag gör idag, men jag har inte de pengar som behövs för det (hus i skogen, typ).
På grund av min stressintolerans är yoga ett fantastiskt bra sätt för mig att träna på. Det är en introvert träningsform som inte bara ger fysiska resultat, utan är också bra för det mentala och det psykiska.
Idag småtittade jag lite på ett par pass med Zumba och något med pilates cardio. Och vet ni vad? Min puls går upp på det obehagliga stressintoleranta sättet på en gång. Där och då insåg jag att näh, jag kommer inte att ägna mig åt träning som använder snabb, hysterisk musik eller där snabba rörelser ingår. Inte när jag blir stressad bara av att titta.
Och yoga överensstämmer precis med hur jag vill leva mitt liv. Jag vill leva långsamt. Jag vill hinna med att uppleva och känna. Jag vill inte skynda och stressa mig igenom dagar och veckor. Jag rör mig tillräckligt snabbt genom tiden ändå.
Helst av allt vill jag bo i ett hus nånstans ute i skogen, utan grannar och löst folk. Där vill jag bo med mina djur (gärna fler) och eventuellt en eller ett par bra karlar. Jag vill leva och andas tillsammans med jorden, skogen, luften och djuren. Jag vill ha nära, kära relationer – inte många, men tillräckligt för att känna mig tillfredsställd.
Det är möjligt att jag en vacker dag blir mer tålig och tolerant när det gäller stress. Men tills den dagen tänker jag fortsätta med att aktivt välja ett långsamt leverne. Jag vill simma lugnt genom livet. Jag vill hinna tänka, reflektera, njuta.
I ärlighetens namn; jag vill leva på ett sätt jag inte gör idag. Jag lever så gott jag kan som jag vill, men i stället för ett hus i skogen har jag en lägenhet i stan. Jag vill ha flera djur – idag har jag inte plats för mer än kanske en katt ELLER en hund till.
Men yogan. Den vill jag utöva – och jag gör det, dessutom. Ett aktivt val av många skäl – bland annat för det långsamma och eftertänksamma. ♥