Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
… blir det inte många knop yoga gjorda. Alls, faktiskt. Det är nu en vecka sedan jag gjorde mitt senaste yogapass – och jag saknar det. Min muskelinflammation eller vad tusan det är, där under ena skinkan och ner på baksidan av låret, har inte gett med sig än. Den börjar bli betydligt bättre, men är fortfarande inte bra. Ni anar inte vad frustrerande det är.
Det minsta problemet är att jag inte kan göra min yoga. Och tro mig när jag säger det; det är fysiskt omöjligt. I princip varenda position stretchar baksidan av låret och rumpan på ett eller annat vis. Det går inte, eftersom jag inte kunnat böja mig framåt överhuvudtaget utan att mer eller mindre dö.
Men det är andra smågrejer som är ännu mer sjukligt irriterande. Som att inte kunna luta sig åt sidan när jag sitter på dass, för att torka mig (alla tjejer vet vad jag menar). Som att behöva stöd för att resa mig från en stol. Som att det är en muskel som används för att trycka ifrån när man går, och det därför blir skitjobbigt att gå uppför trapporna eller uppför en backe. Jag undviker backar så långt det går just för att det gör ont, men jag bor på tredje våningen – hur kul det är får ni lista ut själva.
Men det är också såna där små löjliga saker som att det gör skitont att knyta skorna. Jag har taskig balans, så jag måste i vilket fall sätta upp foten på en stol när jag ska knyta dem – men att knappt kunna böja sig framåt för att nå skosnörena, för att det gör ont i arslet och på baksidan av låret! 😮 Ni fattar väl hur jävla pinsamt jobbigt det är. För att inte tala om att plocka upp hundbajs. För då måste jag ner till backen, hur ont det än gör. Det blir ett väldigt bredbent hundbajsplockande, kan jag säga.
Så det här med att göra en forward fold (stå dubbelvikt med händerna i backen och huvudet mellan knäna, typ) just nu är helt out of the question. Inte fysiskt genomförbart. Så i stället för att göra det jag helst vill och mår bäst av – yoga, har jag i stället roat mig med att träna armar och midja. Detta är vad jag annars skulle se som komplement till yogan, men eftersom jag i alla fall vill göra NÅNTING, så har det fått bli såhär, så länge. Och nog kan jag fylla upp runt 40 minuter med det, så det funkar.
Men det är inte min favoritträningsform – långt ifrån. Yogan har liksom blivit min snuttefilt på den fronten. 😀
Det finns någon enstaka fördel jag kan se med det här – faktiskt bara en enda. Det är att – jag har gjort min yoga dagligen sedan den 1 mars. Kroppen har inte fått någon direkt paus eller vila, förutom när det varit som allra, allra varmast. Men till och med då var det bara några få dagar som jag begränsade yogan i intensitet och antal minuter (till knappt något alls). Det här är något helt annat. Kanske att min kropp bestämde sig för att den behöver lite vila för att landa och ta nya tag. Min privata åsikt är att den vill förfalla igen under de här dagarna – men då blir det en rejäl reset när jag sätter igång igen.
För övrigt kan jag skvallra om att en höstkappa jag sydde förra hösten, som då satt rätt tight, numer hänger och dinglar när jag tar på mig den. Fortfarande snygg, men synligt stor.
*tjejpiper lite*
Så jag ser verkligen fram emot att den här inflammationen eller vad tusan det är, ska ge med sig, så att jag kan sätta igång igen. Bh’arna jag köpte och fick hem för några dagar sedan är redan halvvägs till att bli för stora. Trots att en av dem är min favorit, sitter ingen av dem särskilt bra. Det är som att jag är nånstans mitt emellan storlekar, vilket är vansinnigt frustrerande. Jag har massor med mål med min yoga, nu när jag börjar se att det verkligen har hänt saker under den här tiden. Det kanske till och med har hänt mer än jag trodde.
Så håll tummarna för att alla de värktabletter jag stoppat i mig, allt liniment jag smörjt skinka och lår med, alla korta hundpromenader och all vila jag haft under den senaste veckan, gör sitt till och att jag blir fit for fight snart igen. För jag står tamejfan inte ut.
Jag vill ha min yoga.