Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Allting hör ihop. Så är det. Det ena är kopplat till det andra i en enda lång kedja. Så är det också med kopplingarna mellan psyke och kropp. Jag har ägnat runt fyrtio år åt att misshandla mitt eget psyke och min egen kropp på diverse olika sätt. Ett annat inlägg får handla om just det, men kortfattat kan jag säga att det handlar om socker- och matmissbruk, obehandlad psykisk ohälsa/sjukdom, samt mängder med fysiska effekter som jag inte tagit tag i.
I just det här inlägget tänkte jag skvallra om att jag för ett par dagar sedan utmanades av en av mina bästa vänner. Hon har redan ägnat en hel månad åt att träna dagligen, och utmanade mig att träna tillsammans med henne (fast på varsitt håll) dagligen under hela mars månad.
Herregud.
Träna dagligen under en hel jävla månad. Förstår ni vilken omställning det är för mig, som förvisso har ägnat mycket och lång tid åt att tänka att jag skulle vilja ha det så, men som aldrig kommit mig för. Men nu fick jag utmaningen, och vad fan säger man?
Man säger ja, tack och amen. Typ.
Men herregud.
Jag vill träna yoga. Jag behöver det fokus och den samlande effekt som yoga har, i alla fall på mig. Det har funnits perioder när jag börjat med yoga (hemma i vardagsrummet, alltså), men jag kommer alltid av mig. Jag gör det några gånger och sedan rinner det ut i sanden. Någon som känner igen sig?
Men den här gången vill jag göra det varje dag. En hel månad. Och jag bestämde mig på en gång för att göra det på ett visst sätt. Jag är oerhört otränad. Den enda träning jag får är promenaderna med hunden. I övrigt – inte ett smack. Träning är en extremt ful svordom i min värld. Jag avskyr träning.
Men yoga är trevligt. Det är bra för mig. Jag vet att det är det. Min kropp och mitt huvud är relativt lydiga. Det brukar inte behövas jättemånga instruktioner innan de börjar lyssna. Det som behövs är att jag faktiskt gör det, och att jag inte gör det för svårt för mig. Särskilt i början. Och att jag upprepar det och faktiskt skapar en rutin, eftersom jag har väldigt lätt att falla tillbaka i ingenting, eller till och med mer destruktiva vanor.
Därför bestämde jag mig för att den här månaden – förhoppningsvis den första i en rad månader, inte ska gå ut på att superträna. Det som är intressant för mig just nu är att dels komma mig för att faktiskt få arslet ur varje dag, och att börja skapa muskelminnen. Yoga är fantastiskt bra för min kropp, men när det blir ett eller ett par års uppehåll mellan tillfällena – tja, då kan man ju lika gärna låt bli. Men att skapa muskelminnen, och mentala minnen – tja, dels kommer min kropp att vilja göra mer, dels skapar jag rutiner – ja, men alltså, det kan bara bli bra.
Så jag ställer inga direkta krav på mig själv, annat än att faktiskt göra. Det behöver inte vara mer än fem minuter, men det ska vara något. Jag behöver inte heller bli svettig eller andfådd. Bara jag inställer mig och gör. Skapar rutinen. Skapar muskelminnet.
Efter en månad har jag förhoppningsvis både rutin och muskelminne. Då kan jag utöka till lite längre pass. Något mer komplicerat (men ändå på supernybörjarnivå). Jag vill tänka mig det här scenariot på sikt, över tid, en genomgående förändring. Jag vill förändra både min kropp och mitt sinne.
Om jag faktiskt lyckas göra det här till en rutin, till något jag gör dagligen, vill jag på sikt kunna göra det utan Youtube. I så fall vill jag skapa mina egna små pass med övningar som passar och fungerar för mig. Jag har till exempel svårt att stå på knä – har alltid haft det. Vet inte riktigt varför det är så, men förmodligen har det att göra med min supination (att jag går snett och felbelastar fötter, ben, knän, höfter, rygg och så vidare). Men en viss anpassning för att det ska fungera fullt ut önskar jag mig.
Men tack för utmaningen – du vet vem du är. ♥ Även om jag, som jag skrev tidigare, säkert kommer att hata dig vissa dagar, är jag också oerhört tacksam. Med lite tur kommer det här att bli en god vana över tid, så stort tack för det på förhand.