Självporträtt

 

Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.

 

Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.

 

Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.

 

På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…

 

Välkommen! 🙂

Translation

Alltså, nu har det snart gått en månad med min yoga. Den 1 mars utmanades jag av en av mina bästa vänner, och varje dag har jag ställt mig framför Youtube och sträckt, böjt och bänt på min kropp i grundläggande yogaövningar. Men har det hänt något?

Ja, tänk för att det har det. De första två veckorna gjorde jag superkorta pass (tänk fem minuter), mest för att jag ville lägga grunden till att det här ska bli en vana, inte för att börja superträna på en gång. Med tanke på hur länge jag gått och velat göra det här men inte gjort det, ville jag ge mig själv glädjen i att faktiskt göra det i stället för skammen över att inte göra det.

Nu i måndags började jag göra faktiska pass. Eller, i ärlighetens namn – faktiskt bara ett enda, men dagligen. Det är cirka 20 minuter med överdrivet grundläggande yoga, och första dagen kunde jag inte göra alla övningar. Andra dagen gjorde jag alla övningar, men inte alla fullt ut. Idag var femte dagen, och jag gör alla övningar fullt ut förutom en – och när jag tappar den, gör jag en annan i stället.

Det som känns roligt just nu är att jag börjar hitta in i den här kombinationen mellan andning, rörelse – och det där med att suga in magen. Samtidigt, alltså. Tidigare har jag glömt bort att suga in magen när jag lyckats komma ihåg att yoga-andas, eller tvärtom. Men nu börjar det fungera tillsammans, och det är himla kul.

Det är fortfarande en del saker som är klurigt. Jag kan till exempel inte sitta i skräddarställning, eller sitta på knäna, eftersom mina knän fullständigt vägrar att böja sig så mycket. Särskilt mitt högra knä. För mig som supinerar rätt extremt (går snett) är det också väldigt klurigt att pressa ner hela fötterna på yogamattan – all four corners of your feet; med tanke på att hela mina fötter lutar utåt (såpass att insidan inte automatiskt nuddar golvet) så kan ni ju föreställa er hur det blir om jag trycker ner insidan – ja, just det, då befinner sig utsidan av fötterna i luften i stället. Det är ett spännande äventyr, men med övning kommer det förhoppningsvis att fungera bättre.

Minns inte om jag skrev det i förra inlägget om yoga, men häromdagen insåg jag att min kropp kommer att förändras om jag fortsätter träna yoga varje dag. Jag kanske inte nödvändigtvis går ner i vikt av det, men jag gissar att min kropp kommer att förändras i hur den ser ut. Och tro mig, det gör inget. Jag har ett livslångt socker- och matmissbruk bakom mig, resten kan ni föreställa er själva. Min förhoppning är att gå från blobb till en person med åtminstone mer proportionerliga former. Jag har inget behov av att bli varken smal eller mager, men jag skulle vilja vara proportionerlig. Har jag tur, kommer yogan att ge mig det.

Och som en följd av det kanske jag till och med kommer att behöva förnya min garderob igen, så småningom. Fast då för att förhoppningsvis behöva sy någon storlek mindre, kanske till och med justeringar av mönstren för att passa ännu bättre.

Alltså, jag har knappt börjat med min yoga förrän jag är så exalterad över det att resten av mitt liv påverkas. 😀 Det är ju helt hysteriskt.

Jag vet att jag upprepar mig, men alltså, jag är så otroligt tacksam över att jag valde att börja så sakteliga och i liten skala. Jag kommer nog aldrig att bli någon superavancerad yogautövare, men nu när jag börjat vill jag verkligen fortsätta. Det har hänt mig kanske en eller ett par gånger i mitt liv att jag har hittat något jag verkligen tyckt varit roligt (magdans, bland annat), men varje gång har det förr eller senare runnit ut i sanden.

Jag hoppas verkligen att det här blir ihållande, för det här trivs jag verkligen med. Uppenbarligen, eftersom jag skrivit flera inlägg om saken. ♥

 

HJÄLP!

Jag lever på sjukersättning, och hela hösten 2021 har varit katastrofal. Just nu har jag ett enormt behov av att förnya min garderob på grund av kraftig viktnedgång – men jag har inte råd.

 

Stötta mig så att jag kan köpa hem bastyg och sy nya kläder jag inte drunknar i.

 

STORT, stort tack på förhand!