Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Är det bara i Västerås som det strular med boendestödet? Låt mig ta er med på en liten resa i funderandets land, när jag berättar om vad som händer med boendestödet i Västerås kommun. För dig som inte har koll – boendestöd är en gratis tjänst som erbjuds av kommuner, till personer med varierande grad av psykisk ohälsa som behöver stöd i sin vardag.
Det är många år sedan jag första gången hörde talas om boendestöd. Jag var kontaktperson åt en person som hade det, och just då förstod jag inte riktigt innebörden eller vikten av boendestöd. Sedan jag fick min egen diagnos (bipolär sjukdom) använder jag mig själv av boendestöd, och har fått en betydligt större förståelse för hur och varför man har det, samt hur otroligt viktigt det kan vara för en individ.
Anledningen till att jag skriver det här inlägget är det kaos som boendestödet inom Västerås stad nu befinner sig i. Sedan jag började använda den här fantastiska möjligheten för ett gäng år sedan, har möjligheterna till mina – och andras valmöjligheter minskat. Det är nämligen så att tidigare har kommunen utöver sin egen verksamhet också haft privata utförare av boendestöd enligt LOV (Lagen om valfrihetssystem). Jag är personligen ett stort fan av valfrihet, eftersom jag anser att de flesta individer har olika behov, och att när det bara finns ett val så finns egentligen inget val alls. Om det så kallade valet inte fungerar för en individ – ja, då kan man välja på att det inte fungerar, eller att inte nyttja det alls.
Och för friska människor kan det vara ett alternativ – att låta bli. Men när det handlar om individer med någon form av funktionsnedsättning är detta helt ärligt inte ok.
Det som har hänt inom Västerås kommun är att de privata utförare som erbjudit boendestöd, varit tvungna att lägga ner sina verksamheter därför att det inte går runt ekonomiskt. När ett företag förlorar pengar – och vi pratar relativt stora summor varje månad, är det inte längre ekonomiskt försvarbart att fortsätta med den verksamheten. Det liksom säger sig själv.
Så vad beror det på? Att företagen inte går runt på att erbjuda boendestöd?
Såvitt jag förstår, är den enda anledningen att företag efter företag lägger ner sitt boendestöd, att avtalen med Västerås stad är så dåliga att det inte går runt. Bara sedan nyår har ett av två kvarvarande företag lagt ner sitt boendestöd, och det andra företaget är polisanmält – av Västerås stad, för förskingring (registrerat utfört arbete utan att arbetet är utfört, men fått betalt för det). VLT har skrivit två artiklar (låsta) om det, men utöver det har det varken hörts eller synts någonstans.
Jag har så oerhört många frågor om detta.
Varför erbjuder Västerås stad så urdåliga avtal, att det inte är möjligt att över tid fungera som privat utförare av boendestöd? Hur tror man att företagsekonomi fungerar? Hur tror man att personer som nyttjar den här fantastiska tjänsten, fungerar? Jag är tyvärr inte insatt i hur avtalen ser ut – men jag vet att de är riktigt urdåliga. Jag vet också att det här med att ha företag kostar mer än det smakar.
En av mina frågor handlar om huruvida Västerås stad på något sätt tror att företagen som i enlighet med LOV erbjuder boendestöd, drar in så mycket pengar på sin verksamhet att det blir en orimligt stor vinst. En annan fråga är om det här är ett fult knep från kommunens sida för att på sikt återta hela marknaden och rå om den helt själv, därför att man på något sätt anser att privat verksamhet är ful och dålig.
Och det här med att Västerås stad polisanmält en privat utförare för förskingring – medan det å ena sidan är fruktansvärt illa att ett företag fuskar med pengar, så kan jag ändå inte låta bli att undra om inte kommunens avtal ligger till grund för fusket. Och med det i bakhuvudet så kan jag på något vis förstå varför man väljer att fuska – för att få det att gå ihop. Att sedan bli påkommen är kanske inte vad man förväntar sig.
Men allt det här gör att jag personligen ser Västerås stad som den i grunden största orsaken till att boendestödet är i fullständigt kaos just nu. Alla de som tidigare använt företagen som nu lägger ner/blir avstängda på grund av polisanmälan, ska nu flyttas över till kommunens verksamhet i stället. Det innebär ett enormt stort tryck på handläggare, samordnare – och en lika enorm nyrekrytering av boendestödjare som sedan ska ta hand om individer som under nästan ett halvår levt med en enorm stress och dåligt mående på grund av det här kaoset.
För mig är det här ett solklart exempel på hur politiker tar beslut som påverkar individer på ett sätt som de inte kan föreställa sig – eftersom de inte har någon verklighetsanknytning. Det här är ett fenomen som retar mig till vansinne, för att vara helt ärlig. Politiker har ingen som helst koll på hur verkligheten faktiskt ser ut för de individer som lever med de beslut som tas – och det spelar ingen roll om det är på nationell eller lokal nivå.
Jag kommer med all största sannolikhet att skriva mer om det här allt eftersom. Nästa vecka kommer jag själv att träffa en ny boendestödjare från Västerås stad, så vi får se vad jag tycker och tänker om det. För att göra mig själv en tjänst tänker jag försöka ha ett öppet sinne, men jag erkänner mig något avigt inställd till precis hela den här situationen.
Om det här är Västerås stads snedvridna sätt att spara pengar, är det helt fel väg att gå, tycker jag personligen. Det är många människor som drabbas – och de allra flesta av oss som har boendestöd har ett stort behov av fasta relationer, stabilitet och trygghet, rutiner och så vidare. När allt detta rubbas på det här sättet är det med stor sannolikhet många som mår riktigt jävla skitdåligt.
Jag önskar att beslutsfattare kunde tänka minst två steg längre innan de tar korkade beslut som påverkar många, särskilt när målgruppen tillhör de svagare i samhället.