Jag gillar att fundera över saker. Jag gillar också att ifrågasätta saker – ibland bara för sakens skull.
Jag nördar in mig på en del saker. Annat är jag extremt ointresserad av.
Klimakterietant har jag blivit också, trots min än så länge, i sammanhanget, ringa ålder.
På den här bloggen kan du läsa det mesta som ryms i min tankevärld. Från samhällskritik till skönhet 40+ till pinsamma historier till…
Välkommen! 🙂
Jag fick för mig att kolla vad elräkningen ligger den här månaden. Det var ingen rolig upplevelse. Förra månaden betalade jag drygt 600 spänn – nu ska jag betala 1 007 kronor i el. Jag vill tillägga att en normal elräkning i min lägenhet ligger på runt 250 spänn i månaden, några tior hit eller dit.
Min elräkning är alltså ungefär fyra gånger så dyr än normalt. Den har långsamt stigit det senaste året, men nu börjar det bli magstarkt. Jag är ju långt ifrån ensam om det, men jag hade faktiskt inte förväntat mig att den skulle bli fullt såhär dyr. Naivt av mig, inser jag. Särskilt som jag känner folk som tror att det blir ännu dyrare.
Jag vill också tillägga att jag har sjukersättning på låg nivå. En normal elräkning är helt ok att betala. En elräkning på dryga tusenlappen är inte ok att betala. Jag kommer att göra det ändå, eftersom samhället är byggt på att vi har el. Utan el har vi ingenting i våra hem. Då går det inte att förvara eller laga mat. Det går inte att se något när det blir mörkt ute. Det går inte att använda varken dator, tv, spis, att ladda mobilen, använda symaskinen, dammsuga, eller något annat. Att inte ha el innebär att bli sittandes still på arslet utan att ha något att göra.
Så el måste man ha. Men det är fan inte roligt att betala elräkningen när den är så hög. Och jag ser inte fram emot att se hur hög nästa elräkning blir. Eller nästa igen.
Jag blir dessutom lite orolig. Hittills har jag inte varit det, eftersom det förvisso varit höga elräkningar, men inte så man smäller av. Men nu börjar jag smälla av. Och så börjar jag fundera på vad jag måste skära ner på för att kunna fortsätta betala mina elräkningar. Måste jag dra ner på maten – den är ju rätt dyr numer, den med. Måste jag släcka lamporna? Måste jag laga mat mer sällan? Vad kan jag göra för att sänka mina elkostnader?
Hur tusan löser man det här för sin egen del, rent ekonomiskt? Jag är ensam, jag har ingen som hjälper mig om/när det blir knapert.
…
Bortsett från att tiden vi lever i kan bli väldigt påfrestande för individer, så tror jag att svenskar kanske behöver uppleva det här för att förstå hur det faktiskt är att leva under pressande omständigheter. Vi har varit väldigt bortskämda i väldigt många år med att ha det bra. För att få lite mer empati och förståelse för hur andra har det kanske det behövs att vi får uppleva det, vi också. Inte för att det gör det roligare, men ibland kan det vara nödvändigt med first hand experience för att faktiskt förstå.
Det som känns riktigt sugigt är att det här påverkar alla. Jag tycker att min elräkning helt plötsligt har blivit svindyr. Men för de som bor i större lägenheter, eller i hus? Eller de som bor i herrgårdar? 😮 Det kan ju inte vara ekonomiskt försvarbart att leva så, med de här elpriserna. Hur får dessa människor sin ekonomi att fungera?
På ett sätt känner jag mig relativt lyckosamt lottad, trots allt. Jag har levt på extremt lite pengar under långa perioder. Nu var det i och för sig rätt länge sen, men jag har lärt mig att stretcha mina få kronor så långt det bara går. Jag har också lärt mig att prioritera bort sådant som inte är skitviktigt just precis nu, eller till och med sånt som faktiskt är skitviktigt just precis nu.
Blesh. Jag säger bara det. Blesh.